Tanke och handling gör dig ännu Kraftfullare!

Dom flesta tränare vill att du skall göra, de peppar dig till att göra ännu mer!
Jag är inte som alla andra, och det kommer jag aldrig att vara.
Jag kommer att bli mer mig av den jag vill vara.

Jag balanserade mellan ljus och mörker.
Tidigare så gjorde jag allt i mitt idrottande utan eftertanke, allt handlade om resultatet och jakten på bekräftelse från andra.

Jag betalade ett högt pris och jag var livrädd.

Vidbränd, utbränd och utslagen, magen funkade inte under 10 år, håret ramlade av och muskel och ledvärk från helvete följde mig varje dag. Självklart så kostade mitt handlande mer än så…och än idag så betalar jag räntan för mitt handlande.

Året var 2016 och jag var slut!
Efter tredje gången så fattade jag.
Fortsätter jag så här så blir det inget mer kvar av mig.
180 cm lång och 61 kg var det som var kvar av mig och inom mig så brann jag sakta men säker upp.

Mindre än 6 månader tidigare så såg jag helt annorlunda ut.
72 kg och med en fysik och pannben som ställde av även dom mest erfarna crossfit atleterna i boxen och i wodarna.
Med en fysik långt ifrån vad jag tidigare upplevt var jag som besatt.
Nya PB vid var och vartannat pass, karusellen snurrade bara snabbare!
Påhejad av andra var jag high on life och såg ljuset framför mig. Här skulle jag kunna bli någon.
Men det skulle visa sig att ljuset bara var en illusion.
Under min sista wod hade jag för bråttom, jag drev mig för långt in i mörkret.
Totalt utmattad så vinglade jag hem och efter den dagen så klev jag aldrig in i boxen igen, jag klev inte upp ur sängen heller!

Tillslut så klev jag upp och började gå.
Fast denna gång så gick jag lite på sidan av min tidigare riktning. Och idag så förstår jag vad som händer om man ändrar vinkeln med bara så lite som 1 grad. Över tid så kommer vi att hamnar på en helt annan plats. Och du kommer att ha vandrat en helt ny väg.

Inom all idrott var det likadant.
Cyklingen, skidåkandet, klättringen, motocross mm handlingen var densamma.
Jag brände ljuset i båda ändarna och det var få som orkade hänga på.
Citerar en av mina bästa vänner ”Johan du var ett pain i the ass att vara med, du var för mycket!”.

Jag ville bli bra, bättre men vågade inte säga att jag ville bli bäst utan nöjde mig att vara mr. 80%, vågade aldrig se mig som en vinnare. Världsmästare på att träna och flytta gränser på bakgårdarna och utanför rampljuset.

Bakom pannbenet var det tomt!
Ingen tanke bara jakten på bekräftelse.
Att ALLT bara handlade om bekräftelse såg jag i ett samtal för bara några månader sedan och det var en befrielse att se och säga det.

Att göra är bra. Men med en tanke och plan så blir det så mycket bättre.
Jag vill att du skall tänka först handla sen.
Du tar bättre beslut och det du gör blir så mycket bättre när du tänker själv.

Det är detta som är tanken bakom mitt Back 2 Basic görande.

Igår så startar jag något som jag drömt om länge och tänkt på för länge.

De sista fyra åren har jag tänkt mer, gjort mer och utmanat mig mer än någonsin tidigare.
De säger att en utmattning hänger kvar länge, jag tänker att det är vårt tankesätt som håller oss kvar.
Hållbarhet och andra resultat kommer ur ett annat tankesätt.
Jag har hittat ett hållbarare sätt att skapa det jag vill ha.

TrailFIT

Men hur svårt ska de va, det är väl bara att cykla!
Cykling är en aktivitet som kräver mer än vad många tror.
Mentalt, fysiskt och tekniskt utmanas vi ofta långt utanför vår komfortzon.

TrailFIT innehåller alla delar.
För att det ena hänger ihop med det andra, huvud, kropp och görandet.
Mental och fysiska muskler skapar självförtroende, lägger vi sedan till lite tekniska skills till det så har vi skapat förutsättningar för att våga sätta helt andra mål.
Helheten skapar hållbarhet.

En kedja kan verka simpel och enkel men den måste innehålla flera olika delar för att hålla ihop.
Underhåll och medvetenhet kommer göra att du rullar längre och du kommer att har roligare på vägen.

”Vi never rise to the occasion – we sink to the level of our traning.” – Navy Seals

Älskar och hatar detta citat på samma gång.
Exakt detta fick jag uppleva under gårdagen…Och än en gång fick jag lära mig en läxa i livet.
Det positiva är att jag vågar tänka, handla, reflektera för att sedan justera.
Lära nytt och försöka igen.

Våra lärdomar kan kännas hårda. Men se dom för vad de kan lära dig för de är trots allt bara information inför nästa försök.

Jag har aldrig haft en skitigare hoj!

En mountainbike som klarar det mesta, säger Trek på sin hemsida.

Har dom rätt i det, undrade jag när jag såg texten?!

Jag gillar utmaningar och under förra året tog jag en budgethoj för att se hur långt den kunde räcka. På en Trek Slash 8 så lärde jag mig mer än jag någonsin gjort. Och jag vann tävlingar på denna ”budgethoj”!

Ny säsong och nya utmaningar. Denna säsong ville jag ha en cykel med mindre slaglängd som skulle ställa större krav på min tekniska förmåga i enduroterrängen. Hur långt skulle en trailhoj räcka?

Nu blev det inte någon tävlingssäsong av flera anledningar.
En komplicerad handskada och covid-19 satte stopp för tävlandet. Både covid-19 och handskadan påverkar mig och min cykling än idag och kanske blir jag och vi tvungen att leva med de båda.

Trots avsaknaden av tävlingar så har jag utmanat både mig själv och cykeln och lärt mig massor på vägen.
Den största utmaning för året var att köra stighoj i Finale Ligures branta, stökiga och krävande terräng.

Cykeln och jag

Storleken på min hoj är en M/L och jag är 179 cm. Det är en tillräckligt lång hoj för mig med lång rygg och babianarmar (Ap-index + 14cm). Styret kapat till 750 mm. Har du kortare armar och vill köra med ett bredare styre så kan den mindre storleken vara ett alternativ. Jag har testat olika styrstammar och styren under året och här kan vi tänka annorlunda och få ett helt annat resultat. Mer om detta kommer.

Som cyklist så gillar jag verkligen allt. Utmaningarna finns både i upp- och nedförsbackarna. Över stock och sten i hopp och drop.

Jag trivs bäst på naturligt brötiga stigar, då skiner hojen och jag ikapp. En Fuel Ex vill bli cyklad. Och den vill att du ska cykla!

Denna hoj får mig att ofrivilligt stravahetsa både uppför och nedför lite för ofta.

Cykeln kommer inte att leverera toppresultat inom någon gren utan lite handpåläggning och justeringar av fjädring, styre och hjul. Men gör du det, då har du en hoj som verkligen stretchar smilbanden.

”Trailcountry”

Sätt på lättare däck och hjul, justera fjädring och cockpit (styre och styrstam) och du har en spänstigare och tryggare cykel för stökigare crosscountrykörning!
En cykel som håller farten i terrängen och som faktiskt vill att du skall gasa ännu mer.

”Trailduro”

Kraftigare däck, 150 mm fjädring fram och justering av cockpit och denna hoj blir något helt annat! En ulv i fårakläder.
Snabb och stabil och leendet går till max för denna hoj vill bli cyklad över stök och bök. Nedför snabba partier och genom svängiga svängar.
Mindre fjädring på endurosträckorna kräver mer av dig både tekniskt och fysiskt.
Trek levererar en fjädring som ger fäste och stöd, om du justerat den efter den terräng du cyklar, din åkstil och vikt.

Med kortare fjädring så blir marginalen mindre vid misstag och du måste orka jobba mer med cykeln i större stök. Belöningen är mer fart framåt!

Där är den största skillnaden mellan Slash och Fuel. Där endurohojen hjälper dig lite mer odramatiskt ner för branter och räddar dig när tekniken svajar, så måste du på Fuelhojen vara lite mer här och nu när det går riktigt fort och branterna brantar på lite till.

Där Fuelhojen levererar står däremot endurohojen still i jämförelse.

Vill du både utmana eller känna större trygghet i snabba dödsbranter så välj då en Slash.
Gillar du att köra lite här och lite där så kommer Fuel Ex att leverera tonvis av cykelglädje!

Växlar och bromsar

Shimano XT 12 del har levererat som Shimano gör. Jag stötte på en utmaning med växlarna och det var när jag skulle byta höljet som Trek gömt inne i ramdelarna. Interna wiredragningar är snyggt men det kan vara en riktig utmaning att byta höljen på karbonmodellen.

Shimano SLX-bromsarna med 200 mm skiva fram och 180 mm bak har levererat mer än tillräckligt med bromskraft under sommaren och jag gillar känslan i Shimano-bromsarna. Här har jag testat olika storlekar på skivor och olika belägg för att skapa den känsla i bromsarna som jag vill ha. Testandet slutade med 180 mm skivor fram och bak tillsammans med metallbelägg fram och sintrade bak, för bättre kontroll och känsla. Större är inte bättre… som även Martin Maes säger.

Fjädring

På Fuel Ex 9.8 sitter det en Fox 36 och denna gaffel gör ram och bakdämparen rättvis, i alla fall om du är en tyngre åkare. Den är styv, följsam och enkel att justera in.
Tidigare så har jag kört Fox 34 som sitter på Fuel Ex 8 och den har funkat lika bra för mig. För att få ut det mesta ur bakdämparen så skulle jag säga att det är noga med att anpassa ”sag”, hänget på dämparen, efter den terräng du cyklar.
Detta för att få en bättre balans på cykeln. Det märks tydligt när det blir brantare och här cykeln blir för hög i bakändan.

Var även beredd att experimentera med olika air spacers för att justera progressiviteten på dämparen för bättre stöd med bibehållen finkänslighet över rötter.
Inställningen av fjädringen blir viktigare då det finns mindre slaglängd att jobba med.

Jag har testat flera olika gafflar, både 140mm och 150mm, fram på cykeln med lite olika resultat.
För lite tuffare körning så rekommenderar jag 150mm. Det går enkelt att ändra på orginalgaffeln med hjälp av en ny ”air shaft”. 

Då jag är en lättviktare (65 kg naken) så har jag haft svårt att få fjädringen tillräckligt snabb för mig som kör med ett lägre lufttryck. Andra som väger mer har inte haft samma problem.
Efter att jag bytt till Öhlins fjädring fram och bak så har denna hoj gått från bättre till magisk! Mer om det i ett annat inlägg.

Däck

För stigcykling så är orginaldäcken Bontrager XR4 2.6″ riktigt bra då de ger grepp på det mesta och de bredare däcken har fått mig att balansera på saker smalare än vad som kan vara hälsosamt.
För crosscountrykörning har jag haft Bontrager XR4 fram och XR3 2.4″ bak på ett par smalare fälgar som rullat bra och gett mig bättre fäste oavsett underlag.

Det finns mycket att säga om däck och setup av hjulen för olika terräng och fören, det blir i ett annat inlägg.

Övrigt

På karbonmodellerna finns det en låda på magen.
Godis, verktyg eller slang kan du gömma med hjälp av en lucka bakom flaskstället.
Idén är god, har jag använt den?
Nej, jag gillar att ha mina saker på ett och samma ställe och det är i min Evoc väska.
Men det handlar kanske mer om användaren än att det är bra eller dåligt.

Sist men inte helt oviktigt.
Sänkstolpen från Bontrager är en Line Pro 150mm och den har funkat felfritt.
Och inget skräp har letat sig in under tätningen under säsongen. Mitt tips är att när du servar den så se till att använda ett fett som används till framgafflar för mindre friktion.

Jag har inte cyklat på orginalhjulen Bontrager Line Carbon, utan jag har kört ett par Bontrager Line Pro 30 2019 carbonhjul. Bara så ni vet ;-).

Vad skulle jag ändra?

Jag kommer att montera en 170mm dropper på nästa hoj, det skall bli intressant att se hur mer utrymme kan hjälpa mig.
Ett 31.8 mm styre istället för 35 mm tror jag kommer ge mig mera ”svaj”.

Trek hade rätt!

En Trek Fuel Ex 9.8 ÄR en hoj som klarar det mesta!
Min sammanfattning är enkel.
Denna hoj levererar cykelglädje även långt ner i prisklasserna och den kommer att göra dig till en bättre cyklist! En kompetent cykel som kommer att ta dig utför nya utmaningar om du vågar och vill.
Jag har aldrig heller haft en bättre mountainbike! Eller för den delen – snyggare!!

Fuel Ex är en cykel för dig som älskar att cykla!

Enda problemet med hojen är att det är svårt att låta bli att cykla hela tiden…

Det är därför den är skitig hela tiden :-).

Förvirrad och trött så reagerade jag i blindo!

Jag sticker ut hakan och säger att de allra flesta är dåliga på att sätta mål eller sätter mål på helt fel sätt.

Vi får det vi inte vill ha…
Vi önskar oss saker…
Vi vill ha en känsla…
Vi är nervösa i onödan…
Vi jämför oss medvetet eller omedvetet hela tiden med andra och vårt forna jag.
Jag var en av dem som gjorde exakt så här.

Det sättet gjorde mig rädd för att misslyckas och förvirrad för jag var aldrig bättre än mitt senaste resultat!

Resultatfokuset och jämförelsen ledde mig in på en mörk och plågsam väg, och jag såg den inte. Tidigare så siktade jag i blindo på något hemligt, tom för mig själv.
Jag vågade inte säga mina mål högt för då blev jag bara mer nervös och alltför ofta så kom jag inte ens till startlinjen. Jag vågade inte säga vad jag ville ha. Varför var jag rädd för att säga vad jag ville ha?
Mitt enkla svar: för att då blev rädslan att förlora det ännu större… jag fick inte misslyckas, never ever!
Den som inget säger har inget sagt…
FOMO: Fear of missing out får oss att göra saker som vi ibland inte ens vill…
Fråga dig själv: Hur ser dina mål ut?

Kan du inte se det kommer det aldrig att hända!
För att göra något i verkligheten så måste vi våga se det i vårt inre.
I värsta Londondimman jagade jag runt i en rondell och bara gjorde saker. Med tiden så växte rondellen sig så stor att jag trodde att jag gjorde nya saker. Men allt gick i repris. Jag reagerade på allt och inget och det kostade mig så otroligt mycket energi. Tre gånger gick jag in i väggen och det hade att göra med att jag reagerade på min omgivning och att jag inte visste vad JAG ville ha.

När jag sa till mig själv att jag ville vinna en SM-medalj så kunde jag inte ens se mig själv som en vinnare!
Inom coachingen så är just målbildsövningar otroligt viktiga. Så jag visste att jag behövde kunna se mig själv som en vinnare. Den fanns inte och jag vågade knappt tänka tanken. Tanken gjorde mig vimmelkantig.
Jag fick gräva djupt inom för att skapa en bild av mig själv som en vinnare. Det var det bästa jag någonsin gjort och det hjälper mig idag varje dag i stort och i smått både som företagare och på cykeln.
Du behöver kunna se ditt mål och du behöver kunna se dig själv i bilden.
Fråga dig själv: Finns du med i din egen målbild?

Jag vågade se mig själv som vinnare och det tog mig ända upp på pallen!

F..k the feeling!
Mål som innehåller resultat och känslor kan ge dig en riktning.
Frågan är vad är det du behöver göra för att uppnå resultatet eller vad är det som skapar känslan.
Spelar ingen roll om du jagar ett strava-KOM eller medaljer på tävling och mästerskap. Det är bara ett tydligt mål som innehåller tydligare delmål, planerade och strukturerade göranden i stort och smått, som kommer att hjälpa dig att få det du vill ha.
Känslan är hal som en ål och den kommer att lura dig bort från målet.
Vi kan prestera och vinna helt utan den där känslan om vi har tränat på det vi behöver göra i situationen.
Känslan kan visa dig vägen, tänk bara på att hålla balansen.

Mot nya och smartare mål!
Ditt mål behöver vara ”smartare”, ditt mål behöver innehålla saker som du kan göra eller ha.
Idag möter jag idrottare som endast jagar resultat och känslor i träning och tävlingssituationer.
Idrottare som sliter hårt jagandes mål som en del inte ens kan eller vågar se, jakten efter resultaten och känslan kommer att slita ut många i förtid.
Det finns flertalet mallar och sätt att använda sig av när vi sätter mål. SMARTARE-mallen hjälper mig mot mina mål i stort och smått. I början var det svårt och ”kantigt” och jag behövde skriva ner allt. Och det kanske kommer vara så för dig också. Men med övning så kommer du att förbättra färdigheten i att sätta mål och tillslut så sätter du upp delmål snabbt och enkelt med hjälp av den här mallen.  

Specifikt – (verb) Kan du göra det?
Mätbart – Hur mäter du dina framsteg? 
Accepterat – Är detta vad JAG vill?
Realistiskt – Är målet rimligt? Med tanke på rådande omständigheter…
Tidsbestämt – När skall jag vara i mål med denna uppgift?
Askul – Är detta så kul som jag vill att det skall vara?
Reseräkning – Vad kommer detta att kosta mig på lång och kort sikt? Tänk på ”räntan”!
Egen kontroll – Det är bara du som kan påverka det som sker! Mål som innefattar sådant andra kontrollerar är inte smartare mål. T ex att du ska vinna över andra. Det kan du aldrig veta, du kontrollerar inte dina konkurrenter!

Tänk – Planera – Gör – Reflektera
Världens enklaste minnesregel!


Tänk
Fundera på vad du vill. Sätt ett smartare mål. Fundera över hur det ska gå till att komma dit.
Planera
Sätt upp delmål och gör träningsplaner.
Gör
Utför det du planerat.
Revidera / Reflektera
Hur funkade planen? Vad funkade bra? Behöver du göra något annorlunda för att nå ditt delmål/mål? Behöver du kanske ändra målet eller delmålen?

Du skall skriva ner dina mål!
Det är på papper som dina mål blir till verklighet och planeringen blir så mycket enklare. Saker vi gör med eftertanke eller planering är lättare att ta med mot nya mål.
Målet och planen behöver hela tiden revideras och justeras, du behöver återvända oftare till dina mål och din planering och du behöver reflektera ”bättre” efter slutförd uppgift. Detta kommer att skapa en tydligare bild av vad du kan och vad du har som kan och kommer att hjälpa dig på resan.
Fråga dig själv: Vem behöver jag vara eller bli för att uppnå detta mål?

Negtiva mål tar dig rakt in i skiten!
Jag hade svart bälte i att sätta mål som innehöll ordet inte före allt jag ville ha.
Allt som du sätter inte framför kommer hjärnan att fokusera på och det betyder att det är just det du kommer att få. Tro mig du kan inte lura hjärnan!
Tänk tillbaka.…Hur mycket av det du inte ville ha, har du fått? Jag fick allt!
Som det här enkla exemplet: Du vill inte köra på trädet. Så du säger till mig själv: ”Kör inte på trädet!”.
Det som allt som oftast händer är just att du kör på trädet, eller så undviker du det med nöd och näppe.
Men det störde ditt fokus och det kostade energi!

Visst skall du fira!
För det är du värd! Du skall klappa dig på axeln och du skall kunna le åt dig själv.
Du skall kunna vara nöjd med vad du presterat. Du kan se på dig själv med snällare ögon och samtidigt vilja mer. Att vara nöjd gör dig inte mätt och belåten. Dina mål skall hjälpa dig att bli den du vill och behöver vara för att nå högre och fortsätta resan.

Nu har du fått ett riktigt kraftfullt verktyg som hjälper dig att sätt mål i stort och i smått.
De flesta av oss kommer att göra livet lättare med tydligare mål.
Tro mig! Men nu är det dags för dig att börja sätta bättre mål!
Lycka till på vägen mot det DU vill ha!


Bredare är inte alltid bättre!

Det finns en hel del tips på hur du bör anpassa bredden på ditt styre… men i slutända så säger alla samma sak:
Kör med det som känns bäst!
Men, om du inte vet vad som kan vara bättre, hur ska du då börja?

Min nyfikenhet inom det tekniska är lika stor som inom det mentala och det har varit en stor del i min snabba utveckling inom utförsåkningen. Nu känner jag att det är dags att dela med mig av något som kan ses som små tips på hur du kan tänka kring din bike set-up, och vi börjar med bredden på styret.

Jag har letat tips för hur jag skulle förbättra min egen cykling. Jag har provat olika setups tills jag visste varken ut eller in.
Finns det inte nog med tips om hur du skall anpassa ditt styre?? Jo, kanske det… Men jag möter ofta åkare som ”glömt” anpassa bredden eller så vågar dom inte kapa sitt dyra Karbonstyre, för tänk om det blir fel!
Det största felet är kanske att göra ingenting, du kanske åker med helt rätt bredd på styret för dig eller så gör du inte det…
Tanken med Back 2 Basic Riding-kurserna är att du skall bli mer ett med hojen men vi kan också vända på det och göra hojen mer ett för dig.

Jag vågade kapa styret 2 cm dagarna innan enduro-SM

En sak är säker – din hoj kom inte med ett styre anpassat för dig!

Eller jo. Om du är ca 180 cm lång och vill ha ett styre som är ca 78 cm så kommer din hoj med ett styre anpassat för dig. Men för oss alla andra är det alltså inte så.
Tillverkarna monterar styren som är minst 78 cm och ända upp till 82 cm. Men en del tillverkare, som tex. Trek, monterar smalare styren på de mindre storlekarna. Vilket är helt rätt tänkt och gjort.

Racercyklarna satte standarden.


Trenderna som kommer och går har ingen påverkan på vår anatomi. Hade mtb-cyklingen utvecklats från motocross så hade vi haft bredare styren redan från början. Racercyklarna satte standarden. De har styrbredd anpassat efter axelbredd och det spillde över till mtb-cyklingen. Vilket gjorde att vi under lång tid hade löjligt smala styren…
Idag har tillverkarna gjort cyklarna så mycket bättre så att du kan köra med ett smalare styre än vad du var tvungen att göra för bara 5 år sedan.

Varför behöver du anpassa ditt styre efter din kropp och din typ av cykling?

Styret bör vara anpassat efter din anatomi, dvs längd, axelbredd och armlängd.
Du kommer att få bättre kontroll och kraft med ett styre som passar dig.
Rörelsefriheten kommer att öka och du kommer få en bättre position över cykeln. Då kommer du att kunna möta hinder mycket snabbare och enklare.
Med rätt bredd på styret så kommer din förmåga att generera kraft i styret öka (push – pull), du kommer att kunna använda större och starkare muskelgrupper i överkroppen så som lats och bröstmusklerna mycket mer och effektivare. Med ett bättre anpassat styre så kommer du kunna  köra brantare och längre utförsbackar och du kommer få ner mer kraft i bakhjulet i knixigare uppförsbackar. Mer fart helt enkelt.

Du kan såklart köra med vilken styrbredd som helst!

Ett för brett styre kommer att:

  • Minska din rörelseförmåga i alla riktningar.
  • Ta dig ur position och ur balans.
  • Göra det svårare att luta hojen i sidled och göra det svårare att svänga tvärare.
  • Göra det svårare att ”pumpa” terrängen.
  • Hindra dig från att möta hårda landningar och oväntade ”impacts”.
  • I värsta fall ge dig problem med smärta i axlar.

Nästan ingen kör idag med för smalt styre. Men om du är brorsa/syrra med Hulk Hogan så är det bara att montera det bredaste styret du hittar och börja därifrån.

Hur gör vi för att hitta ”rätt” bredd på styret?

Mät två gånger kapa en gång


Innan du sätter sågen i styret så låt oss tänka och mäta två gånger!
 

Istället för mina tyckanden så googlade jag fram någon annans teori, en teori som jag provat.
Det är något som kallas ”Ridelogic” och det är ett Bike setup-system som Lee McCormack tillsammans med Brian Lopes har klurat ut.
Enligt systemet så kan du använda dig av nedanstående enkla formel för att hitta en utgångsbredd på styret anpassat för dig.

Din längd x 4.40 om du är man och längd x 4.26 om du är tjej.
(Styrbredd i mm)

Siffran du landar på ska ses som det bredaste styret för din längd. Här har du din utgångspunkt och något att börja med. Härifrån är det bara att testa dig fram tills du hittar en bredd som du trivs med. Tanken enligt ridelogic är helt enkelt att du aldrig ska ha ett styre bredare än siffran du räknade ut med hjälp av formeln. Meeeeeen, såklart finns det undantag… Beroende på vad du cyklar så kan styrbredden variera.
Några exempel:
Nino Shurter är 173 cm lång och kör med ett 68 cm-styre, Amaury Pierron är 180 cm lång och kör med ett lika brett styre som Greg Minnar dvs. 80 cm. Greg är 190 cm lång. Han har gått ner i bredd från 82 cm till just 80 cm. Sam Hill kör med 75 cm och vem vill inte vara mer som Sam?!

Teknik trix

Obs!! Kom ihåg att montera en ändplutt på styret (barends)

Om du inte kan låna ett liknande styre som du har i smalare utförande så kan du testa att montera handtag med ”öppna” ändar. Då kan du montera in handtagen till önskad bredd för att testa ett ”smalare” styre.
Kom ihåg att handtag går på olika långt, vilket gäller speciellt för ”lock-ons”. Så om du kapar ditt styre till 76 cm så kan vissa handtag göra att totalbredden blir ca 2-3 cm längre.
Detta är också en bra grej om du vill bredda ditt styre upp till 10 mm per sida eller om du vill flytta dina händers position på styret. Handtagets utförande påverkar dina händers position. Likaväl som reglagens position påverkar desamma.

Vi tar mig som exempel för att förtydliga.
Jag är 180 cm och enligt Ridelogics formel så blir mitt bredaste mått på styret 792 mm (180 x 4.40 mm = 792 mm).
Ett mått som är alldeles för brett för min smak, jag får ingen rörelsefrihet och känner mig stelare i min åkning  En total styrbredd på 77 cm inkl. mina handtag gör mig till en bättre cyklist och det måttet passar lika bra till Crosscountry- som Enduroåkning.
Såklart så finns det fler saker att ta hänsyn till när vi skall göra hojen till mer ett med dig, men vi börjar med styrbredden.

Du kan bli en så mycket bättre cyklist bara genom att anpassa din hoj efter din kropp och din ”ride-style”.
En drar sig för att anpassa sin cykel efter sin kropp och sin förmåga, vilket gör att en riskerar onödiga vurpor och skador som följd.
Detta var första delen i ”bike setup”-tips från Bikes n’ Brains.

Det finns inga rätt eller fel! Vi kan alltid göra om och testa annorlunda.
”Om vi gör samma sak på samma sätt så kan vi aldrig förvänta oss ett annat resultat”
Och du råkar kapa för mycket så finns nya styren i överflöd och idag finns även styrförlängare som kan vara något till alla föräldrar som spar styrbredden till ”framtiden”.

Anpassa hojen och skapa ännu mera trailflow.

Länkar:
Ridelogic
Pinkbike

 

 

 

 

Final Ride

Hemma gick cykelsäsongen över till skidsäsong och dom flesta hade parkerat enduro hojarna i garaget efter ännu en säsong. Men vi var inte klara. Vi var fem ”endurogubbar” som packade ner hojarna i väskor för att sträcka ut säsongen några dagar till. Vi skulle åka tillbaka till Finale Ligure.

En långweekend räcker gott för att få mersmak på Finale.

En långweekend räcker gott för att uppleva några Italienska favoriter. Kaffe, Pasta och cykelleder finns det så det räcker och blir över. Det är svårt att inte gilla Finale.

Tre dagar cykling skulle vi hinna med. Det här året så hade vi förbokat en Tysk guide.
Vi valde Niki Rad Service och han levererade Weltklasse. Tysk effektivitet och kvalité hela vägen från guidning till afterbike.
Här kommer några rader och sköna bilder från vår resa.

Vi hade bokat samma boende, ”Sul borgo” som förra året. Det ligger bara ett stenkast från den medeltida stadskärnan Finale Borgo. Förra resan så lärde vi oss att ett boende som tillhandahåller cykelförvaring, cykeltvätt och tvättmaskin kan vara nödvändigt när man reser till Finale den tiden på året då vädret kan vara lite heaven or hell.

I Finale så åker man shuttle med guide. Ledmarkeringar existerar inte och har man inte lokalkännedom så kan det vara lite lurigt att hitta rätt. Har du lätt för att bli åksjuk så kom ihåg åksjuke piller och paxa framsätet, svängarna är många och chaufförerna har bråttom till toppen:-)

Underlagen kan variera kraftigt på lederna.
Allt från dammiga och hala ”stenrös” till gröna ”döskallar” och allt däremellan. Du kommer att möta allt från ”hero dirt” till superhalkig kalksten. Lederna kan en sekunden vara flowiga och snabba för att helt byta skepnad bakom nästa krön, där kan du tekniska partier som innehåller rötter eller stendrops i kubik.

Dag 1.

Right into the Gnar!
Vår guide Niki serverade EWS sträckan ”X-Men ” som uppvärmning. Det är en led som består av en massa tighta kurvor så det gällde att hålla tungan rätt i munnen och försöka hålla den linje som våra skills hjälpte oss att hantera. Underlaget skiftar snabbt och utmaningarna står på rad så det gäller att bromsa i tid och på ”rätt” ställe. Det kan verkligen vara en utmaning att hålla ner farten i god tid före svängen eller ”kruxet” för det är lätt att bli fartblind på de långa lederna.
Att bromsa mitt skiten är en väldigt dålig idé, det fick jag själv erfara när jag körde alldeles för fort in i en brant ränna med lösa och hala stenar. Mina för säsongen knappt använda ninja skills hjälpte mig att undvika en smärtsam sorti.

Allt gick i slow motion och istället för att göra en faceplant ner i stenröset så hoppade jag bock över styret och kutade nedför rännan med hjärtat i halsgropen och cykeln jagandes efter mig. Tack till mig själv för att jag vågade köra ”flats” i Finale.

Niki Rad gör det enkelt och lite bättre… Foto Erik Kilström

Vi fick ligga på rätt ordentligt för att hänga på den fullface prydda tysken som på sin endurohoj tog oss med på några av sina favoritstigar. Niki uppskattade att vi gillade lite mer gnarly terräng än vad hans normala klienter föredrog.
Leder avverkades i rask takt mellan tagningarna.

Vi jagade guiden som barn på julafton och Niki fortsatte att leverera finstigar och snart började det att kännas i underarmarna att vi avverkade fler höjdmeter än vad vi var vana vid under en dag.
Med stora leenden på läpparna så läppjar vi på varsin ”doppio” mellan åken, men inte Robin för han måste ha mjölk i kaffet:-). Cappucino dricker Italienarna till frukost. Där med Basta!

Dag 2.
Solen sken och vädret var precis så där lagomt som vi Svenskar gillar, regnet under natten fick guiderna att ställa in shuttlingen. Guiderna och de företag som shuttlar gör så för att hålla nere slitaget.
Så med hjälp trailforks och kartor så försökte vi navigera oss fram till de stigar som Niki hade tipsat oss om.
”På egen hand så blir det lite mer äventyr” myntade en vis man medans vi transporterade oss uppför backen som skulle leda oss till ännu ett åk utför bergen.
Vi återupptäckte några favoritstigar från föregående år samt fann några nya guldkorn och efter ännu en fantastisk dag på hojarna så rullade vi nöjda ner mot Finale för att återställa vätskebalansen. Men först ytterligare en tagning i det fantastiska ljuset…(bild på Robin)

Dag 3.
Final day in Finale.
Robin lindar en öm hand efter konstens alla regler, kedjorna får lite mera smörj. Har skall cyklas.
Vi startade med några Laps från Base Nato direkt efter frukost. Base Nato ligger på ca 1100möh, här har stigbyggarna skapat ett nätverk av snabba och flowiga leder. Det är mera fart i lederna, men fukten har gjort underlaget lite halkigare och rötterna lite lurigare. Sista åket innan lunch var klassikern Cà Bianca med sina otaliga stendrops. En säker källa berättade över lunchen att denna led är populär bland Dh åkarna.
Efter en fantastisk lunch så var det dag för mega klassiken Rollercoster. Denna led förtjänar verkligen sitt namn. Det är svängigt och upp o ner i kubik. En överpeppad guide drog upp farten som om han var ute och körde med polarna. Vi gjorde vårt bästa för att hänga med i alla ups and downs, 6 km utförsåkning det kändes som en never ending trailride.

Cà Biancha Foto: Per Hagdahl

Grand Finale.
Fotograf Kilström ville avsluta sista dagen med lite mera hav som backdrop på några bilder. Vi bestämde oss för att köra den beryktade DH Uomini mer känt som Mens DH. Det är den avslutande sträckan under EWS tävlingarna som har körts här sedan . Det skulle visa sig vara ett mindre lyckat val, under tävlingarna är banan bandad och rensad. Nu var det som att köra på en gigantisk grushög fylld med massa bråte fylld med svårnavigerade ruts och drops. Utmanade till tänderna så försökte vi efter varierande förmåga att ta oss ner mot havet. Som att vi inte hade nog med utmaningar.

Mens DH Foto: Erik Kilström


Vad hände? Jo, himlen öppnade sig och inom några sekunder så var vi ett gäng dyblöta riders.


Blöta ända in på skinnet så rullade vi in i Final Borgo men innan duschen, dags för en sista afterbike.

Saluti è!!

Exalterade, trötta och mycket nöjda så var det bara att börja resan hemåt. Först skulle bara kläder krängas av, cyklar åter packas efter konstens regler och sedan var det åter dags för middag på den lokala favorit restaurangen för sista gången denna resa.

Det är många som drömmer om att åka utomlands för att cykla.
Uppskattar du lite mer utmanade leder, italiensk mat och kaffe så är det bara att samla ihop polarna och boka resa. Du finns leder så att det räcker i flera veckor.

Grazie mille Finale Ligure e Niki!
We will be back!


 
 


 


 

Jag kommer alltid att vara lite rädd.

Jag ville göra ett ”perfekt” avslut och samtidigt så önskade jag att allt bara var över.

Mitt mentala experiment fortsatte och var en framgång och samtidigt en mardröm. Experimentet hade tagit mig längre in i mitt gamla mörker än vad jag ville vara, ett mörker som innehöll ett överdrivet fokus på resultat och ett ständigt jämförande med allt och alla.
Jag hade frivilligt vandrat tillbaka in i det mörkret och tagit upp dess tankar, beteenden (hur jag gör saker) och känslor till ytan.
 

Hjärnspöken härjade vilt och de lurpassade på mig och dök upp i tid och otid. Den mentala trygghet som jag jobbat upp under en relativ kort tid av mitt liv skulle visa sig otillräcklig mot den största rädslan som jag burit med mig genom större delen av mitt liv.
Rädslan för att misslyckas!
Jag kallade mig numera mig för ”skills-coach” och där jag kommer ifrån så måste en ”lärare” vara perfekt och fulländad. Inga misstag var tillåtna.

Jag var tillbaka i ett överdrivet fokuserande på resultat och det skapade en gnagande känsla av otillräcklighet, nervositet och en rastlöshet.


Nyfiken på vad Isaberg skulle bjuda på för utmaningar och sträckor så lastade jag in Hawaii-hojen för att rulla ner mot sista tävlingshelgen för säsongen.

Cupvinsten säkrades under tävlingen i Falun och nu så skulle jag ”bara” köra ett ”ärovarv”. Det skulle visa sig vara lite mer än ”bara”…

Inga misstag, då blir vårt agerande ett ”undvikandebeteende”.
Kontrollbehovet i kombination med ett fokus på undvikande gör att vi ser ”fel” saker, vi spänner oss och allt blir så mycket jobbigare.
Det är mycket jobbigare att försöka ducka och undvika allt vi inte vill ha än att fokusera på det vi faktiskt vill ha eller vill göra.
 

Vi börjar helt enkelt göra allt för att undvika misstag och obehag.

Vilken typ av mål sätter vi när vi väljer att ha fokus på att undvika något?

Jo, vi sätter ett ”antimål”. Målet blir helt enkelt saker vi inte vill uppleva eller ha. Men det som vi faktiskt gör och som några av er vet men som vi alla glömmer emellanåt är ju faktiskt att vi talar om för hjärnan exakt vad den ska hålla koll på.
I detta fall så talar vi om vad det är vi vill undvika och det får oss att uppleva och se mer av just detta.

För mig låg fokuset på att undvika misslyckanden och leverera det perfekta avslutet, dvs pallplats i alla tävlingar.
Istället för att tala om för mig själv hur jag skulle göra för att skapa resultatet så hamnade mitt fokus på att undvika misstag och det var just vad jag ägnade mig åt under tävlingsdagen.
Jag såg mer träd och sten än någonsin tidigare. Blicken och hojen var på allt annat än just där jag skulle åka. Jag visste knappt vart jag var på väg… Dom flesta av er vet hur det känns när ni spänner varenda kroppsdel för att undvika ett misstag, spända muskler får oss att reagera långsamt och det känns som att det är någon annan som styr oss in i allt som vi bara vill undvika.

Rädslan för att misslyckas fick mig att slösa energi samtidigt som jag ”stod still” på sträckorna.

Foto: Juavess.com

Chanserna till lärdom haglade över mig sträcka efter sträcka men jag lyssnade på helt fel kanal och chanserna passerade en efter en utan att jag lät något sjunka in.
Fokuset låg utanför mig och på helt fel saker!
Jag lyckades faktiskt tillslut ”ducka” och stappla mig in i mål och för dagen räckte det till en fjärde plats.

Trots att jag var i ”mörkret” så hjälpte mina mentala färdigheter mig att leverera, även om det inte riktigt nådde ända fram.
Den mentala träningen som jag hade fokuserat på fram till SM fungerade verkligen.
Under sista halvan av säsongen så bjöd jag in en stor del av mina tidigare ”prestationsspöken”, jag fick verkligen känna på den baksida av tävlandet som jag tidigare kämpade så hårt med och emot.

Säsongen var äntligen avslutad och jag hade skapat mer än jag någonsin gjort tidigare.
Nu hade jag en större förståelse för vad det innebar att lyckas och ”misslyckas”, framför allt mentalt men även fysiskt.
Idag så har jag en annan bild av hur vi kan skapa en vinnare och det är enklare än vad dom flesta vågar tro.
Jag vet idag att jag kan leva med min rädsla för att misslyckas, jag kan hantera den och den hjälper mig. Rädslan hjälper mig att stanna upp.
Jag kan vara rädd och ändå göra det!


Viljan och mod tog denna ”talanglösa dalmas” till en totalseger i ESS 2019. Under den kanske mest utmanande säsongen någonsin, i alla fall vädermässigt. 

2020 står inför dörren och nya utmaningar finns på ritbordet.
Jag tackar er som läser och er enduro riders som finns med på resan.
Ni gjorde mitt 2019 till något alldeles extra!
God Jul och Gott Nytt År på er.

Ni får detta citat av mig i hjulklapp.
”Great things are done by a series of small things – That are brought together”
– Vincent van Gogh


 

ESS Falun was a dark ride!

Snön faller tungt utanför fönstret samtidigt som jag skriver om sista helgen i September.
Vi går tillbaka till ESS-tävlingen i Falun som för mig var en ”wild ride”. Men allt började nere i Vallåsen.

Nere i Halländska skogarna var ja ”ute och cyklade”. Där och då så var det min mentala förmåga som räddade dagen. Än en gång!

Det som störde mig i Vallåsen var inte bara det som inträffat veckan innan, utan det var också en krånglande gaffel och en bakdämpare som gav upp under första dagen. Trots alla dessa utmaningar så kunde jag anpassa mig till rådande förhållanden och hålla fokuset där det hörde hemma – på banan och min åkning.

Jag var desperat och tiden var knapp!!
Materialet behövde hjälpa mig och inte stjälpa. Det hade jag inte tid med!
Jag ville verkligen knyta ihop säcken och säkra totalsegern på hemmaplan.
Samtidigt så visste jag att Tommy var hetare och snabbare än någonsin.
Jag tappade fokuset!

I min desperation så började gamla beteende göra sig påminda. Jag blev mer och mer upptagen med mina ”problem”.

Allt kretsade runt olika lösningar kring det materiella.
Inom utförsåkning så ligger mycket av vårt självförtroende i att vi vet hur vår cykel skall reagera. Vet vi vad hojen klarar av och hur den kommer att kännas så växer självförtroendet. Speciellt viktigt när vi tävlar.

För mig så var det som att sitta på en ny cykel varje gång jag körde. Dagen efter service var gaffeln som en dröm! Men redan två dagar senare – not som much! Detta skavde inom mig och vetskapen om att vädret än en gång skulle göra det lite svårare för oss under tävlingsdagen tog mig ur balans.

Hemmabana och ändå så kändes det lite avigt och läskigare än vanligt. Detta tillsammans med ett splittrat fokus gjorde saken lite skakigare.
Jag ”borde” ju ha koll på läget!

Jag erkänner!
Dubbelhoppen på XCO banan. Teknikcoachen hade inte vågat hoppa hoppen innan tävlingen. Brorsans ständiga pikande gjorde inte saken lättare. Minnen från otaliga krascher hade satt sina spår i gubben. Skillnaden denna sommar var att jag hade gjort min ”läxa”. Jag hade klurat ut hur jag skulle träna mig och lära andra att hoppa. Men jag hade undvikit just dessa hopp, pinsamt… f..k it! Nu har jag erkänt!
Det var läskigare att skriva detta än att hoppa.

To fast for @Juvaness 😉

Hur kommer vi över något som skrämmer oss?

Säg det!
Säg det till någon. Säg vad du är rädd för. Låt rädslorna lämna mörkret inom dig.
Vill du sedan göra något åt din rädsla så gör då en plan för hur du kan ta dig mot målet.
Släpp sedan målet och ställ dig på ”startlinjen”. Utan stabil start så kommer osäkerheten.
Så, man up Johan! Du vet vad du behöver fokusera på!
Sagt och gjort. Fokusera på det som sätter ”you up for success”. Att lyckas på ditt sätt.
Träning, sträcka 1. Nu ska det göras! Jag droppar in vid starten och lite senare så sätter jag varje hopp precis som jag visualiserat. Lätt som en plätt.
Tänk vad lätt det är att ändra känslan!

Nya tankar – andra val / beteenden – andra känslor!


”Nu måste du göra det!!”
Sämst en femteplats och jag skulle vinna totalt. Men skulle jag ens komma i mål?!
Jag kämpade mig igenom tävlingen och jag ska villigt erkänna att den höll på att sluta vid mer än ett tillfälle. Jag hade tydligen siktet inställt på överlevnad och det var det jag gjorde.
It was a wild ride!!
Väl i mål så var jag mer missnöjd än någonsin och känslan som jag stod där med på parkeringen visade hela min kropp. Det var inte så här jag ville cykla på hemmaplan!

Första känslan efter målgång vara att inget fungerade och min åkning var kanske den sämsta någonsin!
Sakta började konkurrenterna droppa in och tydligen var det inte bara jag som hade haft en tuff dag på hojen.  

Det handlar om hur vi agerar på det som händer omkring oss.
Har vi ”fel” fokus, ett osynligt mål eller en oklar handlingsplan så reagerar vi bara som vi blivit lärda.
Jag var väldigt nervös inför tävlingen, det skapade ett flyktbeteende inom mig.

Under tävlingshelgen tog jag tillbaka kontrollen och vände en ”jag vill inte ens tävla”-känsla till en andra plats.
”Placeringen spelade ingen roll”, säger vi ibland. Men i detta fall så spelade det en större roll för mig än någonsin tidigare. Tidigare tävlingar hade mitt fokus varit riktad mot det som hjälper mig att skapa ett resultat, denna gång så fick jag verkligen kämpa mig till mitt resultat. Det är lättare att vinna med en tydlig plan.
Jag klarade mitt mål med helgen, men jag ville så mycket mer. Kanske var det där jag gick vilse.

En av mina utmaningar är att ”vara nöjd” i stunden.

Några av mina lärdomar och något som verkligen kommer att ta dig till nästa nivå.
– Fokusera på det du kan och har. Då har du något att luta dig mot när utmaningarna står på rad.
– Våga släppa ut dina rädslor med ord. Dina rädslor försvinner med vinden när du vågar uttrycka din rädsla/oro.
– Fokus på svagheter gör dig svagare. Fokus på styrkor gör dig starkare.
– Målet, planen och görandet tar dig dit du pekar. Var tydlig med var och hur du pekar.

Hatten av för Tommy som än en gång fick stå högst upp 🙂
Jag var en vinnare. Denna gång över mina spöken och drog en lättnadens suck.
Totalsegern i ESS 2019 var nu säkrad. Yeeh!
Nästa gång vi ses så kör jag ”ärevarv” på ESS Isaberg
Tack än en gång för att just du läste mitt inlägg.
Hoppas att det var någon mer där ute som blev sugen på att utmana sig själv.

Hade jag helt tappat det?!

Över 15h i bilen med mig själv för att cykla Enduro på en kulle i gränslandet mellan Halland och Skåne. Just denna gång så fanns det många anledningar till att inte ens åka på tävlingen.


Trots tvivel så
styrde jag än en
gång Cittran söderut.


Det som gjorde att vågskålen tippade över var att det var dags att fortsätta experimentet med mig själv och mitt vinnande arbetssätt.

Förra årets experiment inför SM i Gesunda var en riktig ögonöppnare. Där fick jag se hur snabbt vi kan ändra vårt mindset och jag började även se hur snabbt jag kunde förändra och förbättra min teknik genom ett annat sätt att träna.

Under en hel vinter med lärande och reflektion så vände jag upp och ner på allt hade gjort under de 30 dagarna. Jag plockade ut det som fungerade och justerade det som var viktigt. Ett arbete som hade gjort mig till en ”vinnare”. Ett vinnande sätt som stärkt min självkänsla på många sätt, inte bara inom cyklingen. Jag hade hittat ett fungerande sätt att gå från ”förlorare” till ”vinnare” på ett enklare sätt.

Första halvan av säsongen så hade jag följt mitt nya arbetssätt med stor framgång.
Efter SM så slog det mig att jag nog skulle kunna lära mig ännu mer om mig själv om jag slutade använda det vinnande arbetssättet och gick tillbaka till mitt gamla sätt att träna. Och det gamla sättet innebar mest ett enda långt tragglande på cykeln. Mååååånga långa träningstimmar, mycket ”görande” och alldeles för svårt och för snabbt. Jag skulle alltså frivilligt sluta använda ett sätt som funkat och börja använda ett som hade kostat mig väldigt mycket, både fysiskt och psykiskt!

Jösses!
Hade jag helt tappat förståndet?

Nej! Jag ville verkligen undersöka hur pass mycket bättre mitt nya arbetssätt var gentemot mitt gamla. Jag ville se vad de båda sätten att träna innebar för mig psykiskt och fysiskt. Det, mina vänner, visade sig vara mycket mer än en milsvid skillnad mellan de två sätten att träna!

Så från Vallåsen till Isaberg så skulle jag i princip göra tvärt emot det som jag visste funkade.
Tidigare så var resultatet och problemområden alltid i fokus. Det var dags att återvända till detta tankesättet, det var dags att sluta med de mentala övningarna och sluta med den typ av träning som hjälpt mig att vinna på extremt kort tid.
 

Jag hade under sommaren cyklat mycket mer sett till antal timmar än vad jag cyklade under våren. Cyklat utan fokus och utan direkt eftertanke. Jag jagade fart och flyt på det gamla sättet.
Sakta men säker så rullade jag tillbaka mot gamla invanda mönster och tankegångar. Min starka självkänsla överskuggades allt mer och mer av osäkerhet och hela tiden så dök tvivel upp.

10 000 timmar.
Alla timmar som vi gör i sadeln eller i andra former av träning hoppas vi skall leda oss i riktning mot resultatet. Ett resultat som skall leda oss mot vårt mål. Många gör vad som helst för att snabbare nå dessa 10 000 timmar som det enligt ”forskning” krävs för att vi skall tippa över till den magiska sida som verkligen skall förändra våra liv.
10 000 timmars-regeln är ett uttryck myntat av Malcom Gladwell baserat på Anders Ericssons forskning.
Det jag tänker är att vi nog har fått just tiden ur detta uttryck att fastna på hornhinnan i vår jakt på framgång.

Under mina timmar med reflektion så kommer jag hela tiden tillbaka till att det är medvetenheten i allt vi gör som skapar resultatet. Vi styr över vårt görande om vi är närvarande.
Slarvar du på träning så kommer du att slarva även på tävling, en del skärper sig när det gäller och andra har tur. Men det är ett undantag som jag tycker att du skall ta kontroll över istället för att bara hoppas att det händer. Att vänta på sin tur är som att spela på lotto.

När vi blir medvetna om våra styrkor och vår kompetens då växer vårt självförtroende och när vi ser att vi lyckas så växer också vår självkänsla. Vi blir bättre mentalt, tekniskt och fysiskt, allt hänger ihop och det ena kan aldrig utesluta det andra. Att ha en bra mental inställning, tillit till vår förmåga och automatiserade beteenden är mycket viktiga ingredienser som gör oss till bättre individer och atleter
 
Jag vill med det här inlägget faktiskt slå hål på myten kring 10 000 timmar och att det är det som gör oss ”duktiga” på vår sport. Det som gör oss ”duktiga” är bättre, smartare och effektivare träning, reflektion och ett helt annat sätt att ge oss själva feedback.

I vårt görande så pågår det hela tiden ett lärande och det spelar ingen roll om vi gör rätt eller fel, allt vi gör stannar kvar inom oss, bra eller dåligt. Hjärnan skiter i vilket, om det är bra eller dåligt i, du får ta skiten! Du får leva med dina skitbeteenden till den dagen då du vågar ifrågasätta och reflektera över ”vad och hur” du faktiskt gör.

Ett citat som fick mig att fundera i dessa banor.
”Practice does not make perfect – perfect pratice makes perfect”
– Vincent Lombardi 

Solen lyste som vanligt
när det var dags för prisutdelning.

Tack för att just du tar dig tid att läsa det jag skriver.
Nästa gång vi ses så kommer jag att dela med mig av vad ett ”lärande” eller problemsökande mindset skapar. Spökvarning!

PS.
En del av er tänker: ”Jag vill ju bara cykla och ha roligt!”, och en del: ”Jag vill bara ha ett resultat!”.
Genom att arbeta med ditt mindset så kommer du ha ännu roligare på vägen och det kommer även att bli lättare att skapa det resultat du vill ha. Tro mig!
 


 



 
 

Off season blues

Grejorna ligger kanske fortfarande otvättade och hojen är så långt ifrån ny som den kan vara efter kanske den skitigaste säsongen i ESS historia.
Men vi skiter i att tvätta just nu!
Just nu så längtar vi redan tillbaka till peppet, förberedelserna och adrenalinet. Vi längtar tillbaka till tjusningen att susa fram över stock och sten. Vi längtar efter känslan som bara finns utanför komfortzonen. Känslan som gör oss lite mer levande!
Vi längtar efter att vara med likasinnade…

Foto: juavess.com

En hel vinter innan vi får återförenas med en hel hop med sköna personer som älskar att cykla enduro.
Men innan nästa säsong så står vintern för dörren. Denna gång skall jag göra det som jag struntade i under hela förra vintern… kanske du tänker.

Du vill bli snabbare, starkare och ”bättre”
Frågan är: vad är det som tar just dig till nästa nivå?

Det finns många vägar och det finns många tips.
En del kommer att göra som vanligt, fast lite mer. De kommer att få det dom fått tidigare. Bara lite mer eller mindre.
En del kommer att gå ”all in” i något vinnande koncept. Konceptet funkar men det var inte det dom sökte.

Andra kommer att köpa en ny hoj och det är just vad som kan vara den enklaste lösningen för vissa:-)
Alla metoder kommer att funka bara du har tålamod och tillräckligt med tid och pengar.

Foto: Eget

Oavsett vad och hur du tänker göra under din vintersäsong så kan dessa frågor hjälpa dig att finna klarhet.

– Vad behöver du?
– Varför vill du ha det?
– Vad är det som är viktigast just nu?
 

Tillsammans med svaren så kan vi påbörja en plan.
Du kommer att göra bättre och klokare val och beslut på din väg mot dina mål om du har svaren på dessa frågor med dig.
Att sedan ta hjälp av någon som hjälper dig att hitta dina styrkor, dina positiva egenskaper kommer att skapa ännu mera klarhet.
Vi har lätt för att lägga krutet på kroppen (eller en ny cykel) i jakten på ”framgång” och inte alls tänka på att det är i knoppen allt börjar och faktiskt fortsätter.

Jag gillar detta citat:
”It´s not about what we give or get.
It´s about who we become”

Jag kommer under vintern att dela med mig ännu mer av min ”story”.
Hur gick jag från en rädd stigcyklist till en totalvinnare i Svenska endurocupen på mindre än ett år.
Häng med det blir en resa om fysik, teknik och mindset.
Låt oss krydda våra fikaturer och träningspass med något som tar oss dit vi vill.
Vi kan alla bli mer än vad vi är om vi vill det tillräckligt mycket.
 

Att tävla i Vallåsen kändes ganska futtigt!


Meningen var att ni skulle få följa med ner till Hallandsåsen.
Denna resa går inte söderut utan den går inåt.
Ni som är mörkrädda ska nog blunda nu!

Varför kändes det så futtigt att tävla i Vallåsen??
Bara några dagar innan tävlingen så var jag med om en upplevelse som golvade mig hårt!
 
Detta inträffade då jag berättade om en av min insikter kopplade till min uppväxt och barndom. Jag satt tillsammans med en av mina bästa vänner och berättade om ett samtal jag haft med min pappa. Under tiden som jag berättade om mina upptäckter så slungades jag stenhårt tillbaka ner i djupet av mitt inre. Jag mötte mitt inre, ett bottenlöst mörker. Ett mörker som bott inom mig hela livet, ett mörker som tidigare förlamat, förvillat och gjort mig sjuk.

Jag bara föll och föll, hela min kropp krampade och skrek inombords och tillslut så låg jag på golvet! Det kändes som en evighet och tårarna som jag hållit tillbaka genom livet ville aldrig ta slut.

Tänk att 45 år gammal möta det mörker som formats under de första levnadsåren och sedan förstärkts under uppväxten. Ett mörker som jag burit inom mig hela livet och som jag skyddat till varje pris. Inom mig så fanns ingen trygghet till min egen person eller till hela min omgivning.  Djup inom mig bodde en känsla av otrygghet överfylld med rädslor som har skapat och format mina beteenden.  Jag mötte den tomhet och otrygghet som endast kan bo inom ett barn som aldrig mött villkorslös kärlek från sin omgivning. Ett barn som hela livet sök och letat efter någon form av bekräftelse.

Jag väcktes till liv av den varmaste björnkramen, trygghet och kärlek var det enda som jag behövde och denna gång så tändes något inom mig. Ljuset finns numera inom hela mig.

Sårbarheten jag kände just då var nog densamma som ett nyfött barn upplever och känner.
Pånyttfödelse låter så j..vla stort och det är bara något som händer på ett meditationsretreat i Indien eller drogad tillsammans med en shaman i Perus djungler. Det är inget man upplever på ett verandagolv en vanlig dag i utkanten av Borlänge…

FRIHET!!

Äntligen så kände jag från djupet av mig själv att jag skulle våga ta steget ut i världen för att skapa något nytt. Kusten var klar, jag skulle våga visa att jag har något som verkligen kan hjälpa andra!
Jag kommer att möta motstånd och jag kommer att misslyckas. Rädslorna kommer att lura runt hörnet.
Mitt inre är kraftfullare än någonsin och jag känner hur något växer inom mig.
Jag behöver inte längre andras bekräftelse och jag behöver inte bevisa något.

Om mitt tävlande och min prestationshets hela tiden har drivits av dessa känslor…varför skulle jag då fortsätta tävlandet?! Visst är det kul att tävla, men…
 

Så svaret var ganska enkelt, min nyfikenhet är det som driver mig!
Så jag skapade en ny utmaning. Jag skulle mentalt och träningsmässigt förbereda mig inför de två närmaste tävlingarna som jag gjorde tidigare i mitt liv, då det oftast gick åt skogen. Fortsättning följer:-)
 

Varför delar jag med mig av detta?!
Vi alla har förmågan att tända ljuset inom oss, jag har under lång tid kämpat mot mitt inre mörker och mot mina rädslor.
Jag föddes till en värld där kärlek var saker och ting, inga saker i världen kan skapa den trygghet som vi behöver genom livet.

Känslomässigt stympad och rädd har jag kämpat mig igenom livet.
Idag så är jag på en helt ny väg och…
Jag vågar vara sårbar
Jag vågar misslyckas
Jag vågade vara nybörjare!!

Ännu en tävlingssammanfattning som blev till något helt annat.