Tanke och handling gör dig ännu Kraftfullare!

Dom flesta tränare vill att du skall göra, de peppar dig till att göra ännu mer!
Jag är inte som alla andra, och det kommer jag aldrig att vara.
Jag kommer att bli mer mig av den jag vill vara.

Jag balanserade mellan ljus och mörker.
Tidigare så gjorde jag allt i mitt idrottande utan eftertanke, allt handlade om resultatet och jakten på bekräftelse från andra.

Jag betalade ett högt pris och jag var livrädd.

Vidbränd, utbränd och utslagen, magen funkade inte under 10 år, håret ramlade av och muskel och ledvärk från helvete följde mig varje dag. Självklart så kostade mitt handlande mer än så…och än idag så betalar jag räntan för mitt handlande.

Året var 2016 och jag var slut!
Efter tredje gången så fattade jag.
Fortsätter jag så här så blir det inget mer kvar av mig.
180 cm lång och 61 kg var det som var kvar av mig och inom mig så brann jag sakta men säker upp.

Mindre än 6 månader tidigare så såg jag helt annorlunda ut.
72 kg och med en fysik och pannben som ställde av även dom mest erfarna crossfit atleterna i boxen och i wodarna.
Med en fysik långt ifrån vad jag tidigare upplevt var jag som besatt.
Nya PB vid var och vartannat pass, karusellen snurrade bara snabbare!
Påhejad av andra var jag high on life och såg ljuset framför mig. Här skulle jag kunna bli någon.
Men det skulle visa sig att ljuset bara var en illusion.
Under min sista wod hade jag för bråttom, jag drev mig för långt in i mörkret.
Totalt utmattad så vinglade jag hem och efter den dagen så klev jag aldrig in i boxen igen, jag klev inte upp ur sängen heller!

Tillslut så klev jag upp och började gå.
Fast denna gång så gick jag lite på sidan av min tidigare riktning. Och idag så förstår jag vad som händer om man ändrar vinkeln med bara så lite som 1 grad. Över tid så kommer vi att hamnar på en helt annan plats. Och du kommer att ha vandrat en helt ny väg.

Inom all idrott var det likadant.
Cyklingen, skidåkandet, klättringen, motocross mm handlingen var densamma.
Jag brände ljuset i båda ändarna och det var få som orkade hänga på.
Citerar en av mina bästa vänner ”Johan du var ett pain i the ass att vara med, du var för mycket!”.

Jag ville bli bra, bättre men vågade inte säga att jag ville bli bäst utan nöjde mig att vara mr. 80%, vågade aldrig se mig som en vinnare. Världsmästare på att träna och flytta gränser på bakgårdarna och utanför rampljuset.

Bakom pannbenet var det tomt!
Ingen tanke bara jakten på bekräftelse.
Att ALLT bara handlade om bekräftelse såg jag i ett samtal för bara några månader sedan och det var en befrielse att se och säga det.

Att göra är bra. Men med en tanke och plan så blir det så mycket bättre.
Jag vill att du skall tänka först handla sen.
Du tar bättre beslut och det du gör blir så mycket bättre när du tänker själv.

Det är detta som är tanken bakom mitt Back 2 Basic görande.

Igår så startar jag något som jag drömt om länge och tänkt på för länge.

De sista fyra åren har jag tänkt mer, gjort mer och utmanat mig mer än någonsin tidigare.
De säger att en utmattning hänger kvar länge, jag tänker att det är vårt tankesätt som håller oss kvar.
Hållbarhet och andra resultat kommer ur ett annat tankesätt.
Jag har hittat ett hållbarare sätt att skapa det jag vill ha.

TrailFIT

Men hur svårt ska de va, det är väl bara att cykla!
Cykling är en aktivitet som kräver mer än vad många tror.
Mentalt, fysiskt och tekniskt utmanas vi ofta långt utanför vår komfortzon.

TrailFIT innehåller alla delar.
För att det ena hänger ihop med det andra, huvud, kropp och görandet.
Mental och fysiska muskler skapar självförtroende, lägger vi sedan till lite tekniska skills till det så har vi skapat förutsättningar för att våga sätta helt andra mål.
Helheten skapar hållbarhet.

En kedja kan verka simpel och enkel men den måste innehålla flera olika delar för att hålla ihop.
Underhåll och medvetenhet kommer göra att du rullar längre och du kommer att har roligare på vägen.

”Vi never rise to the occasion – we sink to the level of our traning.” – Navy Seals

Älskar och hatar detta citat på samma gång.
Exakt detta fick jag uppleva under gårdagen…Och än en gång fick jag lära mig en läxa i livet.
Det positiva är att jag vågar tänka, handla, reflektera för att sedan justera.
Lära nytt och försöka igen.

Våra lärdomar kan kännas hårda. Men se dom för vad de kan lära dig för de är trots allt bara information inför nästa försök.

Förvirrad och trött så reagerade jag i blindo!

Jag sticker ut hakan och säger att de allra flesta är dåliga på att sätta mål eller sätter mål på helt fel sätt.

Vi får det vi inte vill ha…
Vi önskar oss saker…
Vi vill ha en känsla…
Vi är nervösa i onödan…
Vi jämför oss medvetet eller omedvetet hela tiden med andra och vårt forna jag.
Jag var en av dem som gjorde exakt så här.

Det sättet gjorde mig rädd för att misslyckas och förvirrad för jag var aldrig bättre än mitt senaste resultat!

Resultatfokuset och jämförelsen ledde mig in på en mörk och plågsam väg, och jag såg den inte. Tidigare så siktade jag i blindo på något hemligt, tom för mig själv.
Jag vågade inte säga mina mål högt för då blev jag bara mer nervös och alltför ofta så kom jag inte ens till startlinjen. Jag vågade inte säga vad jag ville ha. Varför var jag rädd för att säga vad jag ville ha?
Mitt enkla svar: för att då blev rädslan att förlora det ännu större… jag fick inte misslyckas, never ever!
Den som inget säger har inget sagt…
FOMO: Fear of missing out får oss att göra saker som vi ibland inte ens vill…
Fråga dig själv: Hur ser dina mål ut?

Kan du inte se det kommer det aldrig att hända!
För att göra något i verkligheten så måste vi våga se det i vårt inre.
I värsta Londondimman jagade jag runt i en rondell och bara gjorde saker. Med tiden så växte rondellen sig så stor att jag trodde att jag gjorde nya saker. Men allt gick i repris. Jag reagerade på allt och inget och det kostade mig så otroligt mycket energi. Tre gånger gick jag in i väggen och det hade att göra med att jag reagerade på min omgivning och att jag inte visste vad JAG ville ha.

När jag sa till mig själv att jag ville vinna en SM-medalj så kunde jag inte ens se mig själv som en vinnare!
Inom coachingen så är just målbildsövningar otroligt viktiga. Så jag visste att jag behövde kunna se mig själv som en vinnare. Den fanns inte och jag vågade knappt tänka tanken. Tanken gjorde mig vimmelkantig.
Jag fick gräva djupt inom för att skapa en bild av mig själv som en vinnare. Det var det bästa jag någonsin gjort och det hjälper mig idag varje dag i stort och i smått både som företagare och på cykeln.
Du behöver kunna se ditt mål och du behöver kunna se dig själv i bilden.
Fråga dig själv: Finns du med i din egen målbild?

Jag vågade se mig själv som vinnare och det tog mig ända upp på pallen!

F..k the feeling!
Mål som innehåller resultat och känslor kan ge dig en riktning.
Frågan är vad är det du behöver göra för att uppnå resultatet eller vad är det som skapar känslan.
Spelar ingen roll om du jagar ett strava-KOM eller medaljer på tävling och mästerskap. Det är bara ett tydligt mål som innehåller tydligare delmål, planerade och strukturerade göranden i stort och smått, som kommer att hjälpa dig att få det du vill ha.
Känslan är hal som en ål och den kommer att lura dig bort från målet.
Vi kan prestera och vinna helt utan den där känslan om vi har tränat på det vi behöver göra i situationen.
Känslan kan visa dig vägen, tänk bara på att hålla balansen.

Mot nya och smartare mål!
Ditt mål behöver vara ”smartare”, ditt mål behöver innehålla saker som du kan göra eller ha.
Idag möter jag idrottare som endast jagar resultat och känslor i träning och tävlingssituationer.
Idrottare som sliter hårt jagandes mål som en del inte ens kan eller vågar se, jakten efter resultaten och känslan kommer att slita ut många i förtid.
Det finns flertalet mallar och sätt att använda sig av när vi sätter mål. SMARTARE-mallen hjälper mig mot mina mål i stort och smått. I början var det svårt och ”kantigt” och jag behövde skriva ner allt. Och det kanske kommer vara så för dig också. Men med övning så kommer du att förbättra färdigheten i att sätta mål och tillslut så sätter du upp delmål snabbt och enkelt med hjälp av den här mallen.  

Specifikt – (verb) Kan du göra det?
Mätbart – Hur mäter du dina framsteg? 
Accepterat – Är detta vad JAG vill?
Realistiskt – Är målet rimligt? Med tanke på rådande omständigheter…
Tidsbestämt – När skall jag vara i mål med denna uppgift?
Askul – Är detta så kul som jag vill att det skall vara?
Reseräkning – Vad kommer detta att kosta mig på lång och kort sikt? Tänk på ”räntan”!
Egen kontroll – Det är bara du som kan påverka det som sker! Mål som innefattar sådant andra kontrollerar är inte smartare mål. T ex att du ska vinna över andra. Det kan du aldrig veta, du kontrollerar inte dina konkurrenter!

Tänk – Planera – Gör – Reflektera
Världens enklaste minnesregel!


Tänk
Fundera på vad du vill. Sätt ett smartare mål. Fundera över hur det ska gå till att komma dit.
Planera
Sätt upp delmål och gör träningsplaner.
Gör
Utför det du planerat.
Revidera / Reflektera
Hur funkade planen? Vad funkade bra? Behöver du göra något annorlunda för att nå ditt delmål/mål? Behöver du kanske ändra målet eller delmålen?

Du skall skriva ner dina mål!
Det är på papper som dina mål blir till verklighet och planeringen blir så mycket enklare. Saker vi gör med eftertanke eller planering är lättare att ta med mot nya mål.
Målet och planen behöver hela tiden revideras och justeras, du behöver återvända oftare till dina mål och din planering och du behöver reflektera ”bättre” efter slutförd uppgift. Detta kommer att skapa en tydligare bild av vad du kan och vad du har som kan och kommer att hjälpa dig på resan.
Fråga dig själv: Vem behöver jag vara eller bli för att uppnå detta mål?

Negtiva mål tar dig rakt in i skiten!
Jag hade svart bälte i att sätta mål som innehöll ordet inte före allt jag ville ha.
Allt som du sätter inte framför kommer hjärnan att fokusera på och det betyder att det är just det du kommer att få. Tro mig du kan inte lura hjärnan!
Tänk tillbaka.…Hur mycket av det du inte ville ha, har du fått? Jag fick allt!
Som det här enkla exemplet: Du vill inte köra på trädet. Så du säger till mig själv: ”Kör inte på trädet!”.
Det som allt som oftast händer är just att du kör på trädet, eller så undviker du det med nöd och näppe.
Men det störde ditt fokus och det kostade energi!

Visst skall du fira!
För det är du värd! Du skall klappa dig på axeln och du skall kunna le åt dig själv.
Du skall kunna vara nöjd med vad du presterat. Du kan se på dig själv med snällare ögon och samtidigt vilja mer. Att vara nöjd gör dig inte mätt och belåten. Dina mål skall hjälpa dig att bli den du vill och behöver vara för att nå högre och fortsätta resan.

Nu har du fått ett riktigt kraftfullt verktyg som hjälper dig att sätt mål i stort och i smått.
De flesta av oss kommer att göra livet lättare med tydligare mål.
Tro mig! Men nu är det dags för dig att börja sätta bättre mål!
Lycka till på vägen mot det DU vill ha!


Jag kommer alltid att vara lite rädd.

Jag ville göra ett ”perfekt” avslut och samtidigt så önskade jag att allt bara var över.

Mitt mentala experiment fortsatte och var en framgång och samtidigt en mardröm. Experimentet hade tagit mig längre in i mitt gamla mörker än vad jag ville vara, ett mörker som innehöll ett överdrivet fokus på resultat och ett ständigt jämförande med allt och alla.
Jag hade frivilligt vandrat tillbaka in i det mörkret och tagit upp dess tankar, beteenden (hur jag gör saker) och känslor till ytan.
 

Hjärnspöken härjade vilt och de lurpassade på mig och dök upp i tid och otid. Den mentala trygghet som jag jobbat upp under en relativ kort tid av mitt liv skulle visa sig otillräcklig mot den största rädslan som jag burit med mig genom större delen av mitt liv.
Rädslan för att misslyckas!
Jag kallade mig numera mig för ”skills-coach” och där jag kommer ifrån så måste en ”lärare” vara perfekt och fulländad. Inga misstag var tillåtna.

Jag var tillbaka i ett överdrivet fokuserande på resultat och det skapade en gnagande känsla av otillräcklighet, nervositet och en rastlöshet.


Nyfiken på vad Isaberg skulle bjuda på för utmaningar och sträckor så lastade jag in Hawaii-hojen för att rulla ner mot sista tävlingshelgen för säsongen.

Cupvinsten säkrades under tävlingen i Falun och nu så skulle jag ”bara” köra ett ”ärovarv”. Det skulle visa sig vara lite mer än ”bara”…

Inga misstag, då blir vårt agerande ett ”undvikandebeteende”.
Kontrollbehovet i kombination med ett fokus på undvikande gör att vi ser ”fel” saker, vi spänner oss och allt blir så mycket jobbigare.
Det är mycket jobbigare att försöka ducka och undvika allt vi inte vill ha än att fokusera på det vi faktiskt vill ha eller vill göra.
 

Vi börjar helt enkelt göra allt för att undvika misstag och obehag.

Vilken typ av mål sätter vi när vi väljer att ha fokus på att undvika något?

Jo, vi sätter ett ”antimål”. Målet blir helt enkelt saker vi inte vill uppleva eller ha. Men det som vi faktiskt gör och som några av er vet men som vi alla glömmer emellanåt är ju faktiskt att vi talar om för hjärnan exakt vad den ska hålla koll på.
I detta fall så talar vi om vad det är vi vill undvika och det får oss att uppleva och se mer av just detta.

För mig låg fokuset på att undvika misslyckanden och leverera det perfekta avslutet, dvs pallplats i alla tävlingar.
Istället för att tala om för mig själv hur jag skulle göra för att skapa resultatet så hamnade mitt fokus på att undvika misstag och det var just vad jag ägnade mig åt under tävlingsdagen.
Jag såg mer träd och sten än någonsin tidigare. Blicken och hojen var på allt annat än just där jag skulle åka. Jag visste knappt vart jag var på väg… Dom flesta av er vet hur det känns när ni spänner varenda kroppsdel för att undvika ett misstag, spända muskler får oss att reagera långsamt och det känns som att det är någon annan som styr oss in i allt som vi bara vill undvika.

Rädslan för att misslyckas fick mig att slösa energi samtidigt som jag ”stod still” på sträckorna.

Foto: Juavess.com

Chanserna till lärdom haglade över mig sträcka efter sträcka men jag lyssnade på helt fel kanal och chanserna passerade en efter en utan att jag lät något sjunka in.
Fokuset låg utanför mig och på helt fel saker!
Jag lyckades faktiskt tillslut ”ducka” och stappla mig in i mål och för dagen räckte det till en fjärde plats.

Trots att jag var i ”mörkret” så hjälpte mina mentala färdigheter mig att leverera, även om det inte riktigt nådde ända fram.
Den mentala träningen som jag hade fokuserat på fram till SM fungerade verkligen.
Under sista halvan av säsongen så bjöd jag in en stor del av mina tidigare ”prestationsspöken”, jag fick verkligen känna på den baksida av tävlandet som jag tidigare kämpade så hårt med och emot.

Säsongen var äntligen avslutad och jag hade skapat mer än jag någonsin gjort tidigare.
Nu hade jag en större förståelse för vad det innebar att lyckas och ”misslyckas”, framför allt mentalt men även fysiskt.
Idag så har jag en annan bild av hur vi kan skapa en vinnare och det är enklare än vad dom flesta vågar tro.
Jag vet idag att jag kan leva med min rädsla för att misslyckas, jag kan hantera den och den hjälper mig. Rädslan hjälper mig att stanna upp.
Jag kan vara rädd och ändå göra det!


Viljan och mod tog denna ”talanglösa dalmas” till en totalseger i ESS 2019. Under den kanske mest utmanande säsongen någonsin, i alla fall vädermässigt. 

2020 står inför dörren och nya utmaningar finns på ritbordet.
Jag tackar er som läser och er enduro riders som finns med på resan.
Ni gjorde mitt 2019 till något alldeles extra!
God Jul och Gott Nytt År på er.

Ni får detta citat av mig i hjulklapp.
”Great things are done by a series of small things – That are brought together”
– Vincent van Gogh


 

ESS Falun was a dark ride!

Snön faller tungt utanför fönstret samtidigt som jag skriver om sista helgen i September.
Vi går tillbaka till ESS-tävlingen i Falun som för mig var en ”wild ride”. Men allt började nere i Vallåsen.

Nere i Halländska skogarna var ja ”ute och cyklade”. Där och då så var det min mentala förmåga som räddade dagen. Än en gång!

Det som störde mig i Vallåsen var inte bara det som inträffat veckan innan, utan det var också en krånglande gaffel och en bakdämpare som gav upp under första dagen. Trots alla dessa utmaningar så kunde jag anpassa mig till rådande förhållanden och hålla fokuset där det hörde hemma – på banan och min åkning.

Jag var desperat och tiden var knapp!!
Materialet behövde hjälpa mig och inte stjälpa. Det hade jag inte tid med!
Jag ville verkligen knyta ihop säcken och säkra totalsegern på hemmaplan.
Samtidigt så visste jag att Tommy var hetare och snabbare än någonsin.
Jag tappade fokuset!

I min desperation så började gamla beteende göra sig påminda. Jag blev mer och mer upptagen med mina ”problem”.

Allt kretsade runt olika lösningar kring det materiella.
Inom utförsåkning så ligger mycket av vårt självförtroende i att vi vet hur vår cykel skall reagera. Vet vi vad hojen klarar av och hur den kommer att kännas så växer självförtroendet. Speciellt viktigt när vi tävlar.

För mig så var det som att sitta på en ny cykel varje gång jag körde. Dagen efter service var gaffeln som en dröm! Men redan två dagar senare – not som much! Detta skavde inom mig och vetskapen om att vädret än en gång skulle göra det lite svårare för oss under tävlingsdagen tog mig ur balans.

Hemmabana och ändå så kändes det lite avigt och läskigare än vanligt. Detta tillsammans med ett splittrat fokus gjorde saken lite skakigare.
Jag ”borde” ju ha koll på läget!

Jag erkänner!
Dubbelhoppen på XCO banan. Teknikcoachen hade inte vågat hoppa hoppen innan tävlingen. Brorsans ständiga pikande gjorde inte saken lättare. Minnen från otaliga krascher hade satt sina spår i gubben. Skillnaden denna sommar var att jag hade gjort min ”läxa”. Jag hade klurat ut hur jag skulle träna mig och lära andra att hoppa. Men jag hade undvikit just dessa hopp, pinsamt… f..k it! Nu har jag erkänt!
Det var läskigare att skriva detta än att hoppa.

To fast for @Juvaness 😉

Hur kommer vi över något som skrämmer oss?

Säg det!
Säg det till någon. Säg vad du är rädd för. Låt rädslorna lämna mörkret inom dig.
Vill du sedan göra något åt din rädsla så gör då en plan för hur du kan ta dig mot målet.
Släpp sedan målet och ställ dig på ”startlinjen”. Utan stabil start så kommer osäkerheten.
Så, man up Johan! Du vet vad du behöver fokusera på!
Sagt och gjort. Fokusera på det som sätter ”you up for success”. Att lyckas på ditt sätt.
Träning, sträcka 1. Nu ska det göras! Jag droppar in vid starten och lite senare så sätter jag varje hopp precis som jag visualiserat. Lätt som en plätt.
Tänk vad lätt det är att ändra känslan!

Nya tankar – andra val / beteenden – andra känslor!


”Nu måste du göra det!!”
Sämst en femteplats och jag skulle vinna totalt. Men skulle jag ens komma i mål?!
Jag kämpade mig igenom tävlingen och jag ska villigt erkänna att den höll på att sluta vid mer än ett tillfälle. Jag hade tydligen siktet inställt på överlevnad och det var det jag gjorde.
It was a wild ride!!
Väl i mål så var jag mer missnöjd än någonsin och känslan som jag stod där med på parkeringen visade hela min kropp. Det var inte så här jag ville cykla på hemmaplan!

Första känslan efter målgång vara att inget fungerade och min åkning var kanske den sämsta någonsin!
Sakta började konkurrenterna droppa in och tydligen var det inte bara jag som hade haft en tuff dag på hojen.  

Det handlar om hur vi agerar på det som händer omkring oss.
Har vi ”fel” fokus, ett osynligt mål eller en oklar handlingsplan så reagerar vi bara som vi blivit lärda.
Jag var väldigt nervös inför tävlingen, det skapade ett flyktbeteende inom mig.

Under tävlingshelgen tog jag tillbaka kontrollen och vände en ”jag vill inte ens tävla”-känsla till en andra plats.
”Placeringen spelade ingen roll”, säger vi ibland. Men i detta fall så spelade det en större roll för mig än någonsin tidigare. Tidigare tävlingar hade mitt fokus varit riktad mot det som hjälper mig att skapa ett resultat, denna gång så fick jag verkligen kämpa mig till mitt resultat. Det är lättare att vinna med en tydlig plan.
Jag klarade mitt mål med helgen, men jag ville så mycket mer. Kanske var det där jag gick vilse.

En av mina utmaningar är att ”vara nöjd” i stunden.

Några av mina lärdomar och något som verkligen kommer att ta dig till nästa nivå.
– Fokusera på det du kan och har. Då har du något att luta dig mot när utmaningarna står på rad.
– Våga släppa ut dina rädslor med ord. Dina rädslor försvinner med vinden när du vågar uttrycka din rädsla/oro.
– Fokus på svagheter gör dig svagare. Fokus på styrkor gör dig starkare.
– Målet, planen och görandet tar dig dit du pekar. Var tydlig med var och hur du pekar.

Hatten av för Tommy som än en gång fick stå högst upp 🙂
Jag var en vinnare. Denna gång över mina spöken och drog en lättnadens suck.
Totalsegern i ESS 2019 var nu säkrad. Yeeh!
Nästa gång vi ses så kör jag ”ärevarv” på ESS Isaberg
Tack än en gång för att just du läste mitt inlägg.
Hoppas att det var någon mer där ute som blev sugen på att utmana sig själv.

Hade jag helt tappat det?!

Över 15h i bilen med mig själv för att cykla Enduro på en kulle i gränslandet mellan Halland och Skåne. Just denna gång så fanns det många anledningar till att inte ens åka på tävlingen.


Trots tvivel så
styrde jag än en
gång Cittran söderut.


Det som gjorde att vågskålen tippade över var att det var dags att fortsätta experimentet med mig själv och mitt vinnande arbetssätt.

Förra årets experiment inför SM i Gesunda var en riktig ögonöppnare. Där fick jag se hur snabbt vi kan ändra vårt mindset och jag började även se hur snabbt jag kunde förändra och förbättra min teknik genom ett annat sätt att träna.

Under en hel vinter med lärande och reflektion så vände jag upp och ner på allt hade gjort under de 30 dagarna. Jag plockade ut det som fungerade och justerade det som var viktigt. Ett arbete som hade gjort mig till en ”vinnare”. Ett vinnande sätt som stärkt min självkänsla på många sätt, inte bara inom cyklingen. Jag hade hittat ett fungerande sätt att gå från ”förlorare” till ”vinnare” på ett enklare sätt.

Första halvan av säsongen så hade jag följt mitt nya arbetssätt med stor framgång.
Efter SM så slog det mig att jag nog skulle kunna lära mig ännu mer om mig själv om jag slutade använda det vinnande arbetssättet och gick tillbaka till mitt gamla sätt att träna. Och det gamla sättet innebar mest ett enda långt tragglande på cykeln. Mååååånga långa träningstimmar, mycket ”görande” och alldeles för svårt och för snabbt. Jag skulle alltså frivilligt sluta använda ett sätt som funkat och börja använda ett som hade kostat mig väldigt mycket, både fysiskt och psykiskt!

Jösses!
Hade jag helt tappat förståndet?

Nej! Jag ville verkligen undersöka hur pass mycket bättre mitt nya arbetssätt var gentemot mitt gamla. Jag ville se vad de båda sätten att träna innebar för mig psykiskt och fysiskt. Det, mina vänner, visade sig vara mycket mer än en milsvid skillnad mellan de två sätten att träna!

Så från Vallåsen till Isaberg så skulle jag i princip göra tvärt emot det som jag visste funkade.
Tidigare så var resultatet och problemområden alltid i fokus. Det var dags att återvända till detta tankesättet, det var dags att sluta med de mentala övningarna och sluta med den typ av träning som hjälpt mig att vinna på extremt kort tid.
 

Jag hade under sommaren cyklat mycket mer sett till antal timmar än vad jag cyklade under våren. Cyklat utan fokus och utan direkt eftertanke. Jag jagade fart och flyt på det gamla sättet.
Sakta men säker så rullade jag tillbaka mot gamla invanda mönster och tankegångar. Min starka självkänsla överskuggades allt mer och mer av osäkerhet och hela tiden så dök tvivel upp.

10 000 timmar.
Alla timmar som vi gör i sadeln eller i andra former av träning hoppas vi skall leda oss i riktning mot resultatet. Ett resultat som skall leda oss mot vårt mål. Många gör vad som helst för att snabbare nå dessa 10 000 timmar som det enligt ”forskning” krävs för att vi skall tippa över till den magiska sida som verkligen skall förändra våra liv.
10 000 timmars-regeln är ett uttryck myntat av Malcom Gladwell baserat på Anders Ericssons forskning.
Det jag tänker är att vi nog har fått just tiden ur detta uttryck att fastna på hornhinnan i vår jakt på framgång.

Under mina timmar med reflektion så kommer jag hela tiden tillbaka till att det är medvetenheten i allt vi gör som skapar resultatet. Vi styr över vårt görande om vi är närvarande.
Slarvar du på träning så kommer du att slarva även på tävling, en del skärper sig när det gäller och andra har tur. Men det är ett undantag som jag tycker att du skall ta kontroll över istället för att bara hoppas att det händer. Att vänta på sin tur är som att spela på lotto.

När vi blir medvetna om våra styrkor och vår kompetens då växer vårt självförtroende och när vi ser att vi lyckas så växer också vår självkänsla. Vi blir bättre mentalt, tekniskt och fysiskt, allt hänger ihop och det ena kan aldrig utesluta det andra. Att ha en bra mental inställning, tillit till vår förmåga och automatiserade beteenden är mycket viktiga ingredienser som gör oss till bättre individer och atleter
 
Jag vill med det här inlägget faktiskt slå hål på myten kring 10 000 timmar och att det är det som gör oss ”duktiga” på vår sport. Det som gör oss ”duktiga” är bättre, smartare och effektivare träning, reflektion och ett helt annat sätt att ge oss själva feedback.

I vårt görande så pågår det hela tiden ett lärande och det spelar ingen roll om vi gör rätt eller fel, allt vi gör stannar kvar inom oss, bra eller dåligt. Hjärnan skiter i vilket, om det är bra eller dåligt i, du får ta skiten! Du får leva med dina skitbeteenden till den dagen då du vågar ifrågasätta och reflektera över ”vad och hur” du faktiskt gör.

Ett citat som fick mig att fundera i dessa banor.
”Practice does not make perfect – perfect pratice makes perfect”
– Vincent Lombardi 

Solen lyste som vanligt
när det var dags för prisutdelning.

Tack för att just du tar dig tid att läsa det jag skriver.
Nästa gång vi ses så kommer jag att dela med mig av vad ett ”lärande” eller problemsökande mindset skapar. Spökvarning!

PS.
En del av er tänker: ”Jag vill ju bara cykla och ha roligt!”, och en del: ”Jag vill bara ha ett resultat!”.
Genom att arbeta med ditt mindset så kommer du ha ännu roligare på vägen och det kommer även att bli lättare att skapa det resultat du vill ha. Tro mig!
 


 



 
 

Off season blues

Grejorna ligger kanske fortfarande otvättade och hojen är så långt ifrån ny som den kan vara efter kanske den skitigaste säsongen i ESS historia.
Men vi skiter i att tvätta just nu!
Just nu så längtar vi redan tillbaka till peppet, förberedelserna och adrenalinet. Vi längtar tillbaka till tjusningen att susa fram över stock och sten. Vi längtar efter känslan som bara finns utanför komfortzonen. Känslan som gör oss lite mer levande!
Vi längtar efter att vara med likasinnade…

Foto: juavess.com

En hel vinter innan vi får återförenas med en hel hop med sköna personer som älskar att cykla enduro.
Men innan nästa säsong så står vintern för dörren. Denna gång skall jag göra det som jag struntade i under hela förra vintern… kanske du tänker.

Du vill bli snabbare, starkare och ”bättre”
Frågan är: vad är det som tar just dig till nästa nivå?

Det finns många vägar och det finns många tips.
En del kommer att göra som vanligt, fast lite mer. De kommer att få det dom fått tidigare. Bara lite mer eller mindre.
En del kommer att gå ”all in” i något vinnande koncept. Konceptet funkar men det var inte det dom sökte.

Andra kommer att köpa en ny hoj och det är just vad som kan vara den enklaste lösningen för vissa:-)
Alla metoder kommer att funka bara du har tålamod och tillräckligt med tid och pengar.

Foto: Eget

Oavsett vad och hur du tänker göra under din vintersäsong så kan dessa frågor hjälpa dig att finna klarhet.

– Vad behöver du?
– Varför vill du ha det?
– Vad är det som är viktigast just nu?
 

Tillsammans med svaren så kan vi påbörja en plan.
Du kommer att göra bättre och klokare val och beslut på din väg mot dina mål om du har svaren på dessa frågor med dig.
Att sedan ta hjälp av någon som hjälper dig att hitta dina styrkor, dina positiva egenskaper kommer att skapa ännu mera klarhet.
Vi har lätt för att lägga krutet på kroppen (eller en ny cykel) i jakten på ”framgång” och inte alls tänka på att det är i knoppen allt börjar och faktiskt fortsätter.

Jag gillar detta citat:
”It´s not about what we give or get.
It´s about who we become”

Jag kommer under vintern att dela med mig ännu mer av min ”story”.
Hur gick jag från en rädd stigcyklist till en totalvinnare i Svenska endurocupen på mindre än ett år.
Häng med det blir en resa om fysik, teknik och mindset.
Låt oss krydda våra fikaturer och träningspass med något som tar oss dit vi vill.
Vi kan alla bli mer än vad vi är om vi vill det tillräckligt mycket.
 

Att tävla i Vallåsen kändes ganska futtigt!


Meningen var att ni skulle få följa med ner till Hallandsåsen.
Denna resa går inte söderut utan den går inåt.
Ni som är mörkrädda ska nog blunda nu!

Varför kändes det så futtigt att tävla i Vallåsen??
Bara några dagar innan tävlingen så var jag med om en upplevelse som golvade mig hårt!
 
Detta inträffade då jag berättade om en av min insikter kopplade till min uppväxt och barndom. Jag satt tillsammans med en av mina bästa vänner och berättade om ett samtal jag haft med min pappa. Under tiden som jag berättade om mina upptäckter så slungades jag stenhårt tillbaka ner i djupet av mitt inre. Jag mötte mitt inre, ett bottenlöst mörker. Ett mörker som bott inom mig hela livet, ett mörker som tidigare förlamat, förvillat och gjort mig sjuk.

Jag bara föll och föll, hela min kropp krampade och skrek inombords och tillslut så låg jag på golvet! Det kändes som en evighet och tårarna som jag hållit tillbaka genom livet ville aldrig ta slut.

Tänk att 45 år gammal möta det mörker som formats under de första levnadsåren och sedan förstärkts under uppväxten. Ett mörker som jag burit inom mig hela livet och som jag skyddat till varje pris. Inom mig så fanns ingen trygghet till min egen person eller till hela min omgivning.  Djup inom mig bodde en känsla av otrygghet överfylld med rädslor som har skapat och format mina beteenden.  Jag mötte den tomhet och otrygghet som endast kan bo inom ett barn som aldrig mött villkorslös kärlek från sin omgivning. Ett barn som hela livet sök och letat efter någon form av bekräftelse.

Jag väcktes till liv av den varmaste björnkramen, trygghet och kärlek var det enda som jag behövde och denna gång så tändes något inom mig. Ljuset finns numera inom hela mig.

Sårbarheten jag kände just då var nog densamma som ett nyfött barn upplever och känner.
Pånyttfödelse låter så j..vla stort och det är bara något som händer på ett meditationsretreat i Indien eller drogad tillsammans med en shaman i Perus djungler. Det är inget man upplever på ett verandagolv en vanlig dag i utkanten av Borlänge…

FRIHET!!

Äntligen så kände jag från djupet av mig själv att jag skulle våga ta steget ut i världen för att skapa något nytt. Kusten var klar, jag skulle våga visa att jag har något som verkligen kan hjälpa andra!
Jag kommer att möta motstånd och jag kommer att misslyckas. Rädslorna kommer att lura runt hörnet.
Mitt inre är kraftfullare än någonsin och jag känner hur något växer inom mig.
Jag behöver inte längre andras bekräftelse och jag behöver inte bevisa något.

Om mitt tävlande och min prestationshets hela tiden har drivits av dessa känslor…varför skulle jag då fortsätta tävlandet?! Visst är det kul att tävla, men…
 

Så svaret var ganska enkelt, min nyfikenhet är det som driver mig!
Så jag skapade en ny utmaning. Jag skulle mentalt och träningsmässigt förbereda mig inför de två närmaste tävlingarna som jag gjorde tidigare i mitt liv, då det oftast gick åt skogen. Fortsättning följer:-)
 

Varför delar jag med mig av detta?!
Vi alla har förmågan att tända ljuset inom oss, jag har under lång tid kämpat mot mitt inre mörker och mot mina rädslor.
Jag föddes till en värld där kärlek var saker och ting, inga saker i världen kan skapa den trygghet som vi behöver genom livet.

Känslomässigt stympad och rädd har jag kämpat mig igenom livet.
Idag så är jag på en helt ny väg och…
Jag vågar vara sårbar
Jag vågar misslyckas
Jag vågade vara nybörjare!!

Ännu en tävlingssammanfattning som blev till något helt annat.


 

Gesunda reflektion

Jag klev in på Cykelcentrum.
Snackade lite med Jonas och han frågade om jag var nöjd med årets resultat i SM.
Förvirrad och som ett stort frågetecken. Nöjd?!
Är du nöjd med fjärdeplatsen? Sa Jonas.
Blev jag fyra?
Och där vaknade jag med ett ryck!
Puh! Det var bara en dröm.

En del av vår hjärna försöker hela tiden förutse vad vi vill och kommunicerar även med oss i drömmar. I mitt undermedvetna så pågick något som jag nog hade anat och säkert mött men ändå inte riktigt lagt märke till.
Något ville få mig att vara nöjd med en sämre placering än vad jag siktade efter för att det skulle vara enklare.
Hjärnan försöker hela tiden gå tillbaka till ett bekvämt default mode, ett automatiserat läge, där den ödslar minimalt med energi.
Jag har på väldigt kort tid gått från att vara en förlorare till att vara en vinnare och min hjärna har inte riktigt hängt med i den snabba utvecklingen.

Jag behöver gå
tillbaka ett år.

Jag satsade allt på ett kort!
Under mitt 30 dagars experiment skulle jag göra allt för att nå en pallplats i SM och när jag säger: ”satsa allt på ett kort” så gjorde jag verkligen mer än allt jag kunde. Jag experimenterade med flera alternativa metoder.
Ni som vet, ni vet att det fungerade och några av er vet att det kostade mig otroligt mycket. Under 30 dagar så sprang jag fram och tillbaka på en skör lina över ett välkänt helvete.
Jag gjorde allt jag visste och sedan lite mer…jag kämpade mig till en bronsmedalj.


Efter tävlingen var frågorna fler än någonsin och jag kände mig verkligen osäker på om jag överhuvudtaget ville fortsätta tävla.
Osäker på om jag verkligen ville fortsätta att balansera över denna mörka avgrund som tagit så många år av mitt liv.
”Fokusera på det som fungerade under de 30 dagarna!” påminde min kloka fru mig om och ur det som fungerade så växte något helt annat fram.
Ja just det, jag kan göra annorlunda!
Jag kan utmana min och alla andras tro på vad som är rätt eller fel och jag kan använda mig av all den erfarenhet som jag fått genom livet i mitt sökande efter någon form av bekräftelse.
Rätt eller fel det vet vi aldrig!

Runt omkring mig så ser jag fartblinda cyklister, cyklister som kör för fort och cyklister som är så långt efter i jakten på målet så att dom tror att de ligger steget före. Cyklister som slösar energi under ändlösa träningspass eller i jakten på perfektion.
Överdriven träning och förstelnade övertygelser gjorde mig fartblind och jag var farligt nära avgrunden än en gång.

Hur mycket behöver vi satsa för att uppnå våra mål?
Vad är vi beredda att göra? Vågar vi vara den som bryter mot normer och gamla ”sanningar”?

Som jag ser det idag så satsar vi alldeles för mycket mot något som vi inte ens vet hur det ser ut.
Sällan vet vi vad vi vill och varför vi vill det.
Vi jagar en känsla, en flyktig känsla som är hal som en inoljad gås.
Under de 30 dagarna mot förra årets tävling så gjorde jag som jag alltid gjort: jag tränade hårt, mycket och jag körde alldeles för fort. Räddningen var den medvetna mentala träning och under årets säsong så har jag skapat en metod som gjort det enklare att vinna än att förlora, som även Björn Ferry säger i sin bok.

Genom reflektion och nyfiket utforskande så insåg jag att jag var tvungen att droppa gamla vanor och mina fasta övertygelser.

Vågar vi inte göra annorlunda, gör vi som alla andra inom sporten, då får vi också samma resultat som dom flesta.

Du gör som alla andra och satsar lite mer, hoppas och väntar på att turen skall ge dig det som du knappt vågar säga högt.
Vinnare satsar lite mer, tänker och tror vi, och lägger i en tyngre växel tills vi vinglar i diket, förvirrade, frustrerade och kanske slutkörda. Många blir kvar där i diket.
Det finns en annan väg. Du vet det!
Frågan är: vad väljer du?

”Skulle inte det här vara en race rapport från Gesunda?” undrar du kanske. Jo, och på ett sätt är det det.

Jag delar med mig av den viktigaste insikten från just den tävlingen.
Och det är:  Vi lär oss när vi vågar bromsar in och medvetet och nyfiket vågar utforska oss själva och vår egen sanning eller det vi faktiskt gör.

SM medalj nr 2

Så länge som jag lär mig något nytt så är jag alltid en vinnare och om vi lär någon annan något samtidigt så är vinsten ännu större!
Tävlingsdagen får jag återkomma till…om det ens blir intressant.
Jag behövde få ur mig detta först:-)

Jag vill verkligen tacka alla mina medtävlande, Gesundatemä, ESS och Henke för en grym tävling.
Ett speciellt tack vill jag även rikta till Peter. Du vet varför 😉


 
 
 

Möt Johan

Johan
Har cyklat i över 30 år och har erfarenhet av i princip alla cykeldiscipliner. En känsla för cyklar och kundbemötande skaffade han sig genom sina 15 år på Cykelcentrum. Han är entusiastisk, noggrann, ärlig och han lever med humor och en lättsamhet. Det finns mycket att säga om denna levnadsglada dalmas.
En kille som idag vågar vara nybörjare.

Foto: Erik Kilström

Johan tävlade hårt men slet också med en seglivad prestationsbaserad självkänsla, tillslut sade kroppen och knoppen ifrån och han cyklade rakt in i den berömda ”väggen”.

För några år sedan tog Johan ut en helt ny riktning i livet. Han tog tag i sig själv och tränade mentalt, utbildade sig till coach och mötte sina hjärnspöken. Nu tävlar han igen och det går bättre än någonsin.

Idag handlar träningen om mer än timmar, watt och distans. Helhetstänket när det kommer till fysträning, teknik och mindset har verkligen skapat resultat.

Cykelglädje personifierad:-)

Han är idag i sitt bästa tillstånd och förra året tog han en tredjeplacering i masterklassen vid enduro-SM i Gesunda genom sin 30-dagars utmaning. Vilket var en bragd med tanke på hans bakgrund. I år är han med i cupen och har stått på pallen de två tävlingarna som gått av stapeln. En andra plats följt av en topplacering.
Johan har funnit ”nyckeln” till framgång.

Denna nyckel vill han även ge till dig!
Det som denna dalmas har på gång inom cyklingen ger honom själv gåshud.
Bredare erfarenhet får man leta efter och nu vill han skapa något helt nytt, hållbara aktiva in i framtiden.
Han börjar inom cykel och i Dalarna…men världen ligger framför hans fötter och i hans sikte.

I helgen är det dags för ESS Östersund.
Det var i just Östersund som Johan började om med sitt tävlande igen.
Helt plötsligt så föll alla bitarna på plats och dalmasen hittade sin ”arena”.
Ett år senare är det åter dags att sladda in i surfbukten montera en nummerlapp och ta sig an östbergets branter.

Kanske vi ses i helgen.

Jag tog mig ur mörkret!

Jag hade aldrig sett mig själv som en vinnare!
Men jag har hela livet tränat på att förlora – jagat efter känslan och gått vilse ordentligt på alla sätt.
Jag hade fokuserat på att inte förlora.
Genom livet så hade rädsla gjort mig svag och mitt mindset hade gjort mig”blind”.
Jag såg bara det jag saknade och lämnade mina styrkor och positiva egenskaper i diket längs vägen i jakten bekräftelse…

Foto Per Hagdahl

På träningar så levererade jag overkliga resultat!
Men på tävlingarna så stod jag där naken och rädd…
Jag hade skyhöga förväntningar och så fort jag skulle tävla så kändes det som jag hade både strypkoppel och tvångströja som hindrade mig.

Om jag ens kom till startlinjen…för många av gångerna så slog min nervositet ut mig på förhand.
Magproblem, halsont eller andra kroppsliga problem hindrade mig från att starta. Men egentligen så var det inga som helst fel på mig. Det var mina rädslor och mina ”negativa” tankar skapade alla dessa problem.
Jag ”ville” inte vara eller göra det jag stod inför. Så kroppen, eller rättare sagt knoppen, skapade en väg ut ur stress, rädslor och nervositet.

Jag behövde prestera för att vara någon. Mitt bekräftelsebehov gav mig ett tunnelseende och min prestationsbaserade självkänsla styrde mig i fel riktning.
Jag kämpade hela tiden mot mina rädslor och min egen otillräcklighet.

I mina egna ögon var jag aldrig tillräcklig och i mitt fokus fanns bara: ”ta i lite mer” eller ”bli lite mer”.  

Varje träning var en tävling!
En tävling som jag aldrig vann.
En enda lång kamp som gav så otroligt lite resultat.

Jag såg bara resultat i form av tider, sträckor och snitthastigheter.
Styrka, kondition och uthållighet var det som skulle göra mig till en vinnare.
Men dessa förmågor var aldrig tillräckligt bra!

Jag såg aldrig vilka mina verkliga styrkor var! Jag såg aldrig vilka egenskaper jag hade som skapade mina resultat. Inte så konstigt att jag stod där och kände mig naken på tävlingsdagen!

Det enda jag kände var att jag nästan aldrig hade den där rätta känslan på tävling. Hade jag den så var det alltid något annat som krånglade.
Mina kropp var aldrig tillräckligt stark, snabb eller uthållig. Och det fanns alltid något eller någon att lägga skulden på när jag inte levererande enligt mina överdrivna förväntningar.

Jag gav upp tävlandet 2012. Min kropp sa tydligt ifrån genom att skapa alla möjliga och omöjliga fysiska och psykiska problem. Kroppen gav upp efter år av fysisk och psykisk ”misshandel”.
Hur jag lyckades ta mig tillbaka till idrotten efter ett liv av fysisk misshandel av och mot mig själv är ett helt kapitel för sig.

Hur kom det sig då att jag ens kom på tanken att börja tävla igen?
Och hur i hela friden lyckades jag skapa förutsättningar som gav mig en SM-medalj 2018?
Hur skapade jag en vinnare?  

Jag blev en vinnare när jag vågade se mig själv som en vinnare.

Det hela ändrades när jag verkligen var på ”botten” av botten.
I ett mörker omgiven av depression, diagnoser och en ”utmattning” och allmän förvirring så bestämde jag mig för att det var dags!
Dags att skapa förändring, dags att bryta gamla mönster och jag ville leva livet här och nu!

Jag ville skapa mitt bästa tillstånd och jag ville lära och växa som individ.
Utmaningarna som tävlingar skapar var något jag älskade (och fortfarande älskar). Men samtidigt så var jag en rädd kille. En kille som var rädd för att misslyckas, rädd för att be om hjälp och rädd för att visa svaghet.
Rädd för så otroligt mycket.
Men jag var egentligen inte rädd för att utmana mig själv!
 

Rädd men samtidigt modigare än vad jag själv trodde!

Det vände när jag vågade be om hjälp.
Tillsammans med Rita, min dåvarande KBT-terapeut, så mötte jag mig själv och mina rädslor. Jag insåg snart att jag hade mer att vinna om jag slutade förneka och slutade fly från mina rädslor.
Jag började jobba med mitt mindset, min närvaro och mina rädslor.
Mitt stela ”tänk” hade tidigare gjort det svårt för mig. Det hade fått mig att fokusera på det negativa. Jag kämpade mest i motvind och det gjorde mig både stark men samtidigt så hade kampen ett högt pris.

”Du kan bli den du vill vara!”
Ritas ord öppnade mina ögon och släppte mig fri!

För det första så kan vi alla lära, växa och utvecklas till den vi vill vara, genom hela livet!
Genom övningar och daglig träning så började mina mentala styrkor visa sig och min självbild förändrades i takt med att min mentala närvaro ökade.
Jag bromsade in och helt plötsligt så kunde jag se mina styrkor och positiva egenskaper. Samtidigt så förändrades mitt sätt att se på hinder.
Mina hinder blev till utmaningar och möjligheter att växa.

Det var dags att fokusera på det som skulle hjälpa mig på vägen. Det var dags att skapa mitt bästa tillstånd med hjälp av mina mentala styrkor och egenskaper.
 

Inom oss så har vi exakt så mycket som vi tror om oss själva och så mycket som vår fantasi vågar visa oss.
Läs detta igen!


Vi behöver våga se oss som mer än det vi är idag och vi behöver se oss som mer än våra tidigare resultat.
Vågar vi drömma så kan vi alla bli en vinnare i våra egna liv.
Det som gör skillnaden är när du vet vad du verkligen vill, när du ser dina styrkor och din potential. Då kommer resultaten.
Ditt mindset och det du säger till dig själv eller andra är det som skapar och styr din verklighet.
Du kan förändra mer än du tror – fokusera på det du har och du kommer att växa.

Kunde jag skapa en vinnare så kan du också!