Klart vi kan cykla!! Eller??

När lärde du dig att cykla egentligen?
De allra flesta av oss lärde oss det någon gång i åldern 2-6 år.
Sedan cyklar vi.

De allra flesta av oss lärde oss att cykla någon gång i åldern 2-6 år.

Vi cyklar som om det var det naturligaste i världen.
Och det är det. På ASFALT! Och lite grusväg såklart, men inte för mycket grus och inte för snabba svängar.
Rullgrus är läbbigt har jag hört. Mer än en gång…

Platt som en pannkaka
Asfalt är platt som en pannkaka och det enda fasta hindret vi egentligen möter på en asfaltsväg är om vi ska ta oss över en trottoarkant.
Blir det snömodd, frusen puckelpist eller is på våra cykelvägar så är det helt plötsligt inte lika enkelt längre.
Likadant på vårkanten när det ligger sand och grus som tårtströssel på cykelvägarna…

Vi lär oss att cykla på asfalt och det fortsätter vi med. Vi tar sedan den cyklingen med oss ut i skogen när vi sätter oss på en mountainbike.
Funkar?
Det funkar skitkass!
Vi tror att vi har två olika sätt att cykla på men faktum är att vi cyklar som vi en gång lärde oss. Vi gör det vi alltid gjort. Det vi har lärt oss sitter hårt i ryggmärgen och det vi övar på är det vi gör.
Om vi inte övar nya beteenden hur kan vi då tro att vi skulle göra andra beteenden i en ny miljö?

Vi lär oss att cykla på asfalt och det sättet att cykla på tar vi med oss ut i skogen. Det funkar skitkass!

Andra glasögon!
Många fler, de allra flesta vågar vi säga!, skulle få en så sjukt mycket bättre, SÄKRARE och roligare upplevelse om de faktiskt lärde sig att cykla på nytt!
Vi behöver se på mountainbike med ett par andra glasögon! Det är en adrenalin- och äventyrssport och bör behandlas så.
Men vi vet också att det är svårt att våga vara nybörjare på nytt! Att våga lägga det en har åt sidan för en stund för att lära om och lära nytt.
Men den som vågar kommer uppleva en helt ny sport!
En sport där en har kontroll och styr istället för att sitta i baksätet och bara åka med.

Vi behöver se på MTB med ett par andra glasögon!
Många fler, de allra flesta vågar vi säga!, skulle få en så sjukt mycket bättre, SÄKRARE och roligare upplevelse om de faktiskt lärde sig att cykla på nytt!

MTB vs Kärringhonda
MTB är som att köra formel 1 och cykla på asfalten eller grusväg med sin city bike eller gamla kärringhonda är som att köra bil till Coop!
För att vi ska kunna cykla MTB säkert och ha riktigt kul på stigarna så MÅSTE vi lära oss att CYKLA PÅ NYTT!
Läs det igen! Det är sant!

Vi skulle aldrig någonsin sätta oss i en formel 1-bil, trampa på gasen och ge oss iväg och bara köra med ett stort flin på läpparna.
Nej, vi skulle antagligen bli livrädda bara av att höra motorn när vi tryckte ner gaspedalen.
Vi skulle, om vi inte gjort det innan, i det läget inse att vi nog behövde lära oss att köra formel 1.
Bara för att vi kan köra bil så kan vi inte köra formel 1.
Så hur kommer det sig att vi tror att det bara är ut och cykla stig och att det kommer va så sjukt kul bara vi har rätt hoj?
En grym MTB-cykel kommer inte kunna hjälpa oss hur mycket vi än vill om vi inte har kunskap om hur vi ska hantera den och om den terräng vi ska färdas i!

Rädd, nervös, spänd…
Om vi är rädda så stängs faktiskt vårt inlärningscentra i hjärnan av. Bokstavligen. Det skickas inga signaler.
Vi kan inte lära oss något nytt om vi upplever en situation som hotfull eller skrämmande på något vis.
Det vi gör i en sådan situation är att göra som vi alltid har gjort för det sitter i ryggmärgen. Det kan ta oss ur situationen eller inte…

Vi kanske inte förstår eller vill erkänna för oss själva (eller någon annan för den delen) att vi faktiskt är rädda. Utan vi säger ord som nervös eller spänd.
Eller så upplever vi bara spänningen i kroppen.
Oavsett vad vi vill kalla det eller vad vi upplever så skapar det inga förutsättningar för att lyckas eller lära sig något nytt.

Det ska vara lätt att göra rätt!
Hur gör vi det?
Vi gör det så enkelt för oss själva att vi fixar det vi tränar på!

Busenkelt att svänga eller hur!
Om vi ska lära oss att svänga så är bästa förutsättningen att göra det där det är plan mark, inga hinder, stor svängradie och bra grepp.
Stor plan asfalterad yta med andra ord!

När vi slipper tänka på en svår terräng och hur tight svängen är osv så blir det busenkelt att svänga!
Vi kan då faktiskt lägga allt vårt fokus på att lära oss och träna på rätt position i svängandet, balans och rätt svängteknik. Vi övar på rätt beteenden som kommer hjälpa oss i svårare situationer!
På den här enkla ytan med bra grepp kan vi sedan öka svårighetsgraden på själva svängandet. Och så tar vi ut det i andra miljöer – annat underlag, hinder och tightare svängar, platta till doserade kurvor.

När vi lärt oss grunderna och bemästrar dom i enkel miljö kan vi ta ut dom i svårare miljöer. Ökar vi svårigheterna gradvis så kommer vi hinna med att utvecklas och använda rätt teknik hela tiden!

Om vi däremot börjar träna det här i för svår miljö med dessutom för höga krav på oss själva så kommer det leda till en av två saker: vi återgår till att öva det vi är vana vid, gamla beteenden eller att vi slutar och känner oss frustrerade för det funkar ju inte!

Och ja, för höga krav är något som ska nämnas. För det är vi duktiga på att ha!
De flesta av oss sätter inga medvetna, realistiska mål för vår cykling. Vi bara cyklar och har diffusa bilder över hur cyklingen ska vara och kännas.
I vårt inre kan luddiga bilder av oss själva som någon av vår favoritelitåkare (eller annan förebild) susa runt. Det skapar omedvetna krav på hur vi ska cykla och vad vi ska klara av!

Med det sagt så kan det alltså kännas fjantigt att börja på så lätt nivå. En ska väl utmana sig!! Vi säger bestämt nej!
Det är först när vi har lärt oss grunderna på riktigt och bemästrar dom i enkel miljö som vi kan börja utmana oss!
Dess för innan är det helt meningslöst att göra det.
Det leder inte till att vår cykling kommer likna en elitåkares, även om det finns en sådan bild för ens inre. Det kommer snarare förvärra vår cykling!
Vi sätter oss i situationer som är för svåra för oss och vi blir rädda och faktum är att vi bara ska överleva cyklingen!
Det vi behöver lära oss är att möta terrängen och använda oss av den. Vi behöver lära oss att bibehålla balans och position under hela vår cykling.
Med rätt grundteknik som vi övar stegvis i svårare och svårare terräng så kommer vi också kunna vara mer avspända och rörliga på cykeln, vilket leder till säkrare cykling.

Säkerhet leder till trygghet som leder till mer flow och skoj på hoj!
MTB är en sport som kräver kunskap, träning av densamma och erfarenheter av svårare och svårare utmaningar i lagom takt!
Vi menar att grunderna är extremt viktiga! Cykla med precision under enkla förhållanden ger förutsättningarna för att kunna hantera svårare förhållanden. Slarvar vi med grunderna är risken för olyckor mycket större!
Många av oss som cyklar är ju glada i fart och gillar lite adrenalinpåslag, men utan bra grunder i teknik och cykelkunskap så är risken stor att både fart och adrenalinframkallande terräng stjälper dig och olyckan är framme.

Enligt NCO är ”en bidragande orsak till olyckor felbedömningar, särskilt när det gäller hastighet.”.

Enligt NCO är ”en bidragande orsak till olyckor felbedömningar, särskilt när det gäller hastighet.”.
NCO rekommenderar också nybörjare inom MTB-cyklister att: ”… ta lektioner hos instruktörer i mountainbike.” De menar också att även mer erfarna åkare har nytta kurser i MTB: ” …mer erfarna åkare kan ha nytta av kontinuerlig utbildning, särskilt i hur man förutser och bör reagera vid riskfyllda situationer.” ( Källa: Säker fritid, En forskningsöversikt av NCO (Nationellt centrum för lärande från olyckor), NCO 2008:8, sid. 71).

Vi menar att precis som off pist-åkning (skidor) kräver att vi har kunskap om vår utrustning, hur vi använder den korrekt och effektivt, att vi förstår oss på snö, berg och väder och vet hur vi ska åka skidor, vart, när och hur, för att minimera olycksrisken och ha så kul som möjligt, så är MTB alltså en sport som kräver detsamma.
Men eftersom cykling är vardagsmat för de flesta av oss så tror vi att vi har tillräckliga kunskaper för att ta oss en najsig sväng i skogen på lite sköna stigar.

MTB är en sport som kräver kunskap, träning av densamma och erfarenheter av svårare och svårare utmaningar i lagom takt!

Yes, yes, yes!
MTB är en utsatt sport. Olyckor händer, tack och lov inte lika ofta som det skulle kunna hända. Vem har inte sluppit undan med nöd och näppe?

Vi på Bikes n’ Brains vill vara med och skapa ett nytt cykeltänk. Ett tänk där vi satsar på att minska ”med nöd och näppe” och istället öka: ”Yes, yes, yes! Fett najs åk!”

Grymma grunder i teknik och cykelkunskap plus lite koll på vad du tänker om dig själv och det du gör leder till ökad säkerhet.
Som i sin tur leder till ökad trygghet och det i sin tur leder till mer flow och mer skoj på hoj!

MTB är en adrenalinsport, en äventyrssport och bör behandlas som det också. Vi säger bara: Ride skills, Bike skills och Mind skills!
Grymma grunder i teknik och cykelkunskap plus lite koll på vad du tänker om dig själv och det du gör leder till ökad säkerhet.
Som i sin tur leder till ökad trygghet och det i sin tur leder till mer flow och mer skoj på hoj!

Back 2 Basic Riding
tar dig till nästa nivå!

Vi vågar vara mer ”basic” och efter en kurs med oss så kommer du förstå vad det betyder för oss. Våra kurser är unika och en ”game changer” enligt deltagare.

Back 2 Basic Riding
Back 2 Basic Riding är Bikes n’ Brains eget koncept som innehåller Ride skills, Bike skills och Mind skills.
Vi tränar med ett helhetstänk där teknik är lika viktigt som att kunna sin cykel och hantera sina tankar.
Fokus ligger på att skapa en bättre grundteknik och ett starkare mindset. Vi vet väl alla att om det fuskas med grunden så blir det svårt att lyckas med påbyggnaden!
Med ett helt nytt träningstänk och inställning till det vi gör kommer du garanterat att få ”aha-upplevelser” samt mer balans, kraft och flyt i din åkning!

Gesunda reflektion

Jag klev in på Cykelcentrum.
Snackade lite med Jonas och han frågade om jag var nöjd med årets resultat i SM.
Förvirrad och som ett stort frågetecken. Nöjd?!
Är du nöjd med fjärdeplatsen? Sa Jonas.
Blev jag fyra?
Och där vaknade jag med ett ryck!
Puh! Det var bara en dröm.

En del av vår hjärna försöker hela tiden förutse vad vi vill och kommunicerar även med oss i drömmar. I mitt undermedvetna så pågick något som jag nog hade anat och säkert mött men ändå inte riktigt lagt märke till.
Något ville få mig att vara nöjd med en sämre placering än vad jag siktade efter för att det skulle vara enklare.
Hjärnan försöker hela tiden gå tillbaka till ett bekvämt default mode, ett automatiserat läge, där den ödslar minimalt med energi.
Jag har på väldigt kort tid gått från att vara en förlorare till att vara en vinnare och min hjärna har inte riktigt hängt med i den snabba utvecklingen.

Jag behöver gå
tillbaka ett år.

Jag satsade allt på ett kort!
Under mitt 30 dagars experiment skulle jag göra allt för att nå en pallplats i SM och när jag säger: ”satsa allt på ett kort” så gjorde jag verkligen mer än allt jag kunde. Jag experimenterade med flera alternativa metoder.
Ni som vet, ni vet att det fungerade och några av er vet att det kostade mig otroligt mycket. Under 30 dagar så sprang jag fram och tillbaka på en skör lina över ett välkänt helvete.
Jag gjorde allt jag visste och sedan lite mer…jag kämpade mig till en bronsmedalj.


Efter tävlingen var frågorna fler än någonsin och jag kände mig verkligen osäker på om jag överhuvudtaget ville fortsätta tävla.
Osäker på om jag verkligen ville fortsätta att balansera över denna mörka avgrund som tagit så många år av mitt liv.
”Fokusera på det som fungerade under de 30 dagarna!” påminde min kloka fru mig om och ur det som fungerade så växte något helt annat fram.
Ja just det, jag kan göra annorlunda!
Jag kan utmana min och alla andras tro på vad som är rätt eller fel och jag kan använda mig av all den erfarenhet som jag fått genom livet i mitt sökande efter någon form av bekräftelse.
Rätt eller fel det vet vi aldrig!

Runt omkring mig så ser jag fartblinda cyklister, cyklister som kör för fort och cyklister som är så långt efter i jakten på målet så att dom tror att de ligger steget före. Cyklister som slösar energi under ändlösa träningspass eller i jakten på perfektion.
Överdriven träning och förstelnade övertygelser gjorde mig fartblind och jag var farligt nära avgrunden än en gång.

Hur mycket behöver vi satsa för att uppnå våra mål?
Vad är vi beredda att göra? Vågar vi vara den som bryter mot normer och gamla ”sanningar”?

Som jag ser det idag så satsar vi alldeles för mycket mot något som vi inte ens vet hur det ser ut.
Sällan vet vi vad vi vill och varför vi vill det.
Vi jagar en känsla, en flyktig känsla som är hal som en inoljad gås.
Under de 30 dagarna mot förra årets tävling så gjorde jag som jag alltid gjort: jag tränade hårt, mycket och jag körde alldeles för fort. Räddningen var den medvetna mentala träning och under årets säsong så har jag skapat en metod som gjort det enklare att vinna än att förlora, som även Björn Ferry säger i sin bok.

Genom reflektion och nyfiket utforskande så insåg jag att jag var tvungen att droppa gamla vanor och mina fasta övertygelser.

Vågar vi inte göra annorlunda, gör vi som alla andra inom sporten, då får vi också samma resultat som dom flesta.

Du gör som alla andra och satsar lite mer, hoppas och väntar på att turen skall ge dig det som du knappt vågar säga högt.
Vinnare satsar lite mer, tänker och tror vi, och lägger i en tyngre växel tills vi vinglar i diket, förvirrade, frustrerade och kanske slutkörda. Många blir kvar där i diket.
Det finns en annan väg. Du vet det!
Frågan är: vad väljer du?

”Skulle inte det här vara en race rapport från Gesunda?” undrar du kanske. Jo, och på ett sätt är det det.

Jag delar med mig av den viktigaste insikten från just den tävlingen.
Och det är:  Vi lär oss när vi vågar bromsar in och medvetet och nyfiket vågar utforska oss själva och vår egen sanning eller det vi faktiskt gör.

SM medalj nr 2

Så länge som jag lär mig något nytt så är jag alltid en vinnare och om vi lär någon annan något samtidigt så är vinsten ännu större!
Tävlingsdagen får jag återkomma till…om det ens blir intressant.
Jag behövde få ur mig detta först:-)

Jag vill verkligen tacka alla mina medtävlande, Gesundatemä, ESS och Henke för en grym tävling.
Ett speciellt tack vill jag även rikta till Peter. Du vet varför 😉