Klart vi kan cykla!! Eller??

När lärde du dig att cykla egentligen?
De allra flesta av oss lärde oss det någon gång i åldern 2-6 år.
Sedan cyklar vi.

De allra flesta av oss lärde oss att cykla någon gång i åldern 2-6 år.

Vi cyklar som om det var det naturligaste i världen.
Och det är det. På ASFALT! Och lite grusväg såklart, men inte för mycket grus och inte för snabba svängar.
Rullgrus är läbbigt har jag hört. Mer än en gång…

Platt som en pannkaka
Asfalt är platt som en pannkaka och det enda fasta hindret vi egentligen möter på en asfaltsväg är om vi ska ta oss över en trottoarkant.
Blir det snömodd, frusen puckelpist eller is på våra cykelvägar så är det helt plötsligt inte lika enkelt längre.
Likadant på vårkanten när det ligger sand och grus som tårtströssel på cykelvägarna…

Vi lär oss att cykla på asfalt och det fortsätter vi med. Vi tar sedan den cyklingen med oss ut i skogen när vi sätter oss på en mountainbike.
Funkar?
Det funkar skitkass!
Vi tror att vi har två olika sätt att cykla på men faktum är att vi cyklar som vi en gång lärde oss. Vi gör det vi alltid gjort. Det vi har lärt oss sitter hårt i ryggmärgen och det vi övar på är det vi gör.
Om vi inte övar nya beteenden hur kan vi då tro att vi skulle göra andra beteenden i en ny miljö?

Vi lär oss att cykla på asfalt och det sättet att cykla på tar vi med oss ut i skogen. Det funkar skitkass!

Andra glasögon!
Många fler, de allra flesta vågar vi säga!, skulle få en så sjukt mycket bättre, SÄKRARE och roligare upplevelse om de faktiskt lärde sig att cykla på nytt!
Vi behöver se på mountainbike med ett par andra glasögon! Det är en adrenalin- och äventyrssport och bör behandlas så.
Men vi vet också att det är svårt att våga vara nybörjare på nytt! Att våga lägga det en har åt sidan för en stund för att lära om och lära nytt.
Men den som vågar kommer uppleva en helt ny sport!
En sport där en har kontroll och styr istället för att sitta i baksätet och bara åka med.

Vi behöver se på MTB med ett par andra glasögon!
Många fler, de allra flesta vågar vi säga!, skulle få en så sjukt mycket bättre, SÄKRARE och roligare upplevelse om de faktiskt lärde sig att cykla på nytt!

MTB vs Kärringhonda
MTB är som att köra formel 1 och cykla på asfalten eller grusväg med sin city bike eller gamla kärringhonda är som att köra bil till Coop!
För att vi ska kunna cykla MTB säkert och ha riktigt kul på stigarna så MÅSTE vi lära oss att CYKLA PÅ NYTT!
Läs det igen! Det är sant!

Vi skulle aldrig någonsin sätta oss i en formel 1-bil, trampa på gasen och ge oss iväg och bara köra med ett stort flin på läpparna.
Nej, vi skulle antagligen bli livrädda bara av att höra motorn när vi tryckte ner gaspedalen.
Vi skulle, om vi inte gjort det innan, i det läget inse att vi nog behövde lära oss att köra formel 1.
Bara för att vi kan köra bil så kan vi inte köra formel 1.
Så hur kommer det sig att vi tror att det bara är ut och cykla stig och att det kommer va så sjukt kul bara vi har rätt hoj?
En grym MTB-cykel kommer inte kunna hjälpa oss hur mycket vi än vill om vi inte har kunskap om hur vi ska hantera den och om den terräng vi ska färdas i!

Rädd, nervös, spänd…
Om vi är rädda så stängs faktiskt vårt inlärningscentra i hjärnan av. Bokstavligen. Det skickas inga signaler.
Vi kan inte lära oss något nytt om vi upplever en situation som hotfull eller skrämmande på något vis.
Det vi gör i en sådan situation är att göra som vi alltid har gjort för det sitter i ryggmärgen. Det kan ta oss ur situationen eller inte…

Vi kanske inte förstår eller vill erkänna för oss själva (eller någon annan för den delen) att vi faktiskt är rädda. Utan vi säger ord som nervös eller spänd.
Eller så upplever vi bara spänningen i kroppen.
Oavsett vad vi vill kalla det eller vad vi upplever så skapar det inga förutsättningar för att lyckas eller lära sig något nytt.

Det ska vara lätt att göra rätt!
Hur gör vi det?
Vi gör det så enkelt för oss själva att vi fixar det vi tränar på!

Busenkelt att svänga eller hur!
Om vi ska lära oss att svänga så är bästa förutsättningen att göra det där det är plan mark, inga hinder, stor svängradie och bra grepp.
Stor plan asfalterad yta med andra ord!

När vi slipper tänka på en svår terräng och hur tight svängen är osv så blir det busenkelt att svänga!
Vi kan då faktiskt lägga allt vårt fokus på att lära oss och träna på rätt position i svängandet, balans och rätt svängteknik. Vi övar på rätt beteenden som kommer hjälpa oss i svårare situationer!
På den här enkla ytan med bra grepp kan vi sedan öka svårighetsgraden på själva svängandet. Och så tar vi ut det i andra miljöer – annat underlag, hinder och tightare svängar, platta till doserade kurvor.

När vi lärt oss grunderna och bemästrar dom i enkel miljö kan vi ta ut dom i svårare miljöer. Ökar vi svårigheterna gradvis så kommer vi hinna med att utvecklas och använda rätt teknik hela tiden!

Om vi däremot börjar träna det här i för svår miljö med dessutom för höga krav på oss själva så kommer det leda till en av två saker: vi återgår till att öva det vi är vana vid, gamla beteenden eller att vi slutar och känner oss frustrerade för det funkar ju inte!

Och ja, för höga krav är något som ska nämnas. För det är vi duktiga på att ha!
De flesta av oss sätter inga medvetna, realistiska mål för vår cykling. Vi bara cyklar och har diffusa bilder över hur cyklingen ska vara och kännas.
I vårt inre kan luddiga bilder av oss själva som någon av vår favoritelitåkare (eller annan förebild) susa runt. Det skapar omedvetna krav på hur vi ska cykla och vad vi ska klara av!

Med det sagt så kan det alltså kännas fjantigt att börja på så lätt nivå. En ska väl utmana sig!! Vi säger bestämt nej!
Det är först när vi har lärt oss grunderna på riktigt och bemästrar dom i enkel miljö som vi kan börja utmana oss!
Dess för innan är det helt meningslöst att göra det.
Det leder inte till att vår cykling kommer likna en elitåkares, även om det finns en sådan bild för ens inre. Det kommer snarare förvärra vår cykling!
Vi sätter oss i situationer som är för svåra för oss och vi blir rädda och faktum är att vi bara ska överleva cyklingen!
Det vi behöver lära oss är att möta terrängen och använda oss av den. Vi behöver lära oss att bibehålla balans och position under hela vår cykling.
Med rätt grundteknik som vi övar stegvis i svårare och svårare terräng så kommer vi också kunna vara mer avspända och rörliga på cykeln, vilket leder till säkrare cykling.

Säkerhet leder till trygghet som leder till mer flow och skoj på hoj!
MTB är en sport som kräver kunskap, träning av densamma och erfarenheter av svårare och svårare utmaningar i lagom takt!
Vi menar att grunderna är extremt viktiga! Cykla med precision under enkla förhållanden ger förutsättningarna för att kunna hantera svårare förhållanden. Slarvar vi med grunderna är risken för olyckor mycket större!
Många av oss som cyklar är ju glada i fart och gillar lite adrenalinpåslag, men utan bra grunder i teknik och cykelkunskap så är risken stor att både fart och adrenalinframkallande terräng stjälper dig och olyckan är framme.

Enligt NCO är ”en bidragande orsak till olyckor felbedömningar, särskilt när det gäller hastighet.”.

Enligt NCO är ”en bidragande orsak till olyckor felbedömningar, särskilt när det gäller hastighet.”.
NCO rekommenderar också nybörjare inom MTB-cyklister att: ”… ta lektioner hos instruktörer i mountainbike.” De menar också att även mer erfarna åkare har nytta kurser i MTB: ” …mer erfarna åkare kan ha nytta av kontinuerlig utbildning, särskilt i hur man förutser och bör reagera vid riskfyllda situationer.” ( Källa: Säker fritid, En forskningsöversikt av NCO (Nationellt centrum för lärande från olyckor), NCO 2008:8, sid. 71).

Vi menar att precis som off pist-åkning (skidor) kräver att vi har kunskap om vår utrustning, hur vi använder den korrekt och effektivt, att vi förstår oss på snö, berg och väder och vet hur vi ska åka skidor, vart, när och hur, för att minimera olycksrisken och ha så kul som möjligt, så är MTB alltså en sport som kräver detsamma.
Men eftersom cykling är vardagsmat för de flesta av oss så tror vi att vi har tillräckliga kunskaper för att ta oss en najsig sväng i skogen på lite sköna stigar.

MTB är en sport som kräver kunskap, träning av densamma och erfarenheter av svårare och svårare utmaningar i lagom takt!

Yes, yes, yes!
MTB är en utsatt sport. Olyckor händer, tack och lov inte lika ofta som det skulle kunna hända. Vem har inte sluppit undan med nöd och näppe?

Vi på Bikes n’ Brains vill vara med och skapa ett nytt cykeltänk. Ett tänk där vi satsar på att minska ”med nöd och näppe” och istället öka: ”Yes, yes, yes! Fett najs åk!”

Grymma grunder i teknik och cykelkunskap plus lite koll på vad du tänker om dig själv och det du gör leder till ökad säkerhet.
Som i sin tur leder till ökad trygghet och det i sin tur leder till mer flow och mer skoj på hoj!

MTB är en adrenalinsport, en äventyrssport och bör behandlas som det också. Vi säger bara: Ride skills, Bike skills och Mind skills!
Grymma grunder i teknik och cykelkunskap plus lite koll på vad du tänker om dig själv och det du gör leder till ökad säkerhet.
Som i sin tur leder till ökad trygghet och det i sin tur leder till mer flow och mer skoj på hoj!

Back 2 Basic Riding
tar dig till nästa nivå!

Vi vågar vara mer ”basic” och efter en kurs med oss så kommer du förstå vad det betyder för oss. Våra kurser är unika och en ”game changer” enligt deltagare.

Back 2 Basic Riding
Back 2 Basic Riding är Bikes n’ Brains eget koncept som innehåller Ride skills, Bike skills och Mind skills.
Vi tränar med ett helhetstänk där teknik är lika viktigt som att kunna sin cykel och hantera sina tankar.
Fokus ligger på att skapa en bättre grundteknik och ett starkare mindset. Vi vet väl alla att om det fuskas med grunden så blir det svårt att lyckas med påbyggnaden!
Med ett helt nytt träningstänk och inställning till det vi gör kommer du garanterat att få ”aha-upplevelser” samt mer balans, kraft och flyt i din åkning!

Vi drog till fjälls!

Cykelsemester med familjen i fjällen

Det var vår första familjecykelsemester.
En minisemester som tog oss till Idre och Lofsdalen.
Vart åker en och cyklar med hela familjen där motivationen och nivån på cyklingen varierar från ”jag vill bara ha vacker utsikt” till ”jag vill cykla nerför fort och länge”? Och där nivån på cyklingen är från nybörjare till avancerad åkare??
Låter nästan som en omöjlig uppgift…Det visade sig vara lättare än vi trott!

Idre
Idre var knökfullt och vackert!
Vi var många som ville njuta av den vackra fjällmiljön Idre har att visa upp och vistas i.
Och äta av…
Renarna älskade det och vistades uppe på den bevarade snön som låg under kyldukar eller tuggade käk bland cyklister och vandrare.

Precis som vi så hade många andra familjer hittat hit för att kunna cykla och ha kul ihop. Vi hade en bra dag där med svängar, berms, hopp och dropp i banor som passar både nybörjare och avancerade åkare.

Jag som är relativt grön på MTB fixade att cykla ner för Down hill-banan Ner ska du (Blå).
Det var många svängar, en del tighta och en del kom tätt inpå varandra.
På slutet blev banan mer avancerad då det blev fler velodromkurvor, ”gupp” och till sist gick den ihop med röda banan och då blev det tricky!
En rejäl uppförsbacke med en efterföljande brant nerförsbacke, om än kort, rakt in i en tvär, ganska brant sväng.
Det var jag inte helt beredd på första gången så då hickade jag upp hjärtat i halsgropen. Som tur är är jag en eftertänksam cyklist så farten var relativt låg så jag kunde styra mig igenom kurvan och andas ut efter sista.

Killarna åkte den röda ner. Det som är kul är att den blå och röda Down hill-banan går bredvid varandra och en kan stanna och ta en paus ihop och njuta av utsikten och snacka lite innan en fortsätter ner.

Jag gillar utförs i lagom doser och jag gillar utsikt och vacker miljö. Killarna gillar fart, hopp och dropp och nerförs. Vi fick alla det vi ville ha och jag kan säga att Idre är en bra familjedestination för cykelsemester.

Teknikområdet var ganska litet och trångt, med tanke på hur många vi var där, och kanske är det inte dimensionerat för så många cyklister på en gång. Men det här med Corona har ju gjort sitt för Sverigesemestrandet.

Vacker fjällmiljö och spännande Down hill-banor som passar både relativa nybörjare och mer avancerade åkare.
Början på den blå banan Ner ska du är ganska lätt.
Men se till att anpassa farten efter din åkförmåga!
Ibland blir underlaget lite läskigt, rullgrus till exempel i Velodromkurvorna. Skönt om en då åtminstone kan placera framhjulet rätt.

Lofsdalen

Dagen efter Idre styrde vi kosan mot Lofsdalen och deras Bike park.
Ett mysigt litet ställe. Bike parken erbjuder Down hill, men när vi pratade med personalen så fanns det just bara en led som skulle passa oss. En grön som heter Fjälleden.
Här gällde full face och heldämpad cykel. Vi hade inte något av det och hyra för en led kändes mest som att slänga pengarna i (Lofs)sjön.

Vi blev upplysta om att vi kunde hitta en relativt nyanlagd stig på andra sidan sjön som vi kunde testa.
En blå stig på runt milen som skulle ta oss upp och ner för fjället med fin utsikt på toppen.

Vi kikade på beskrivningen på Trailforks och det verkade som det var ungefär 50/50 uppförs och nerförs.
En del brantare partier och lite tekniska utmaningar. Det här skulle nog kunna vara en stig som passade alla i sällskapet!
Vi packade in oss i lilla, stora Cittran igen och åkte iväg till södra sidan av Lofssjön.

Första fjällturen och vilken tur sen!

Tur på flera sätt! Otroligt vacker miljö både på vägen upp och när vi väl var uppe på fjället. Turen i sig var väldigt varierande! Från lätt till ”Oooooooh! Det här var nästan lite för spännande….”. Och tur med vädret! Regnmolnen låg tunga på andra sidan fjället och hotade med att flytta över till vår sida. Men regnet hann ikapp oss först när vi väl satt i bilen på vägen hem.

Tur på flera sätt! Otroligt vacker miljö.
Turen i sig var väldigt varierande, vilket gjorde att alla hade kul!
Och tur med vädret!

Nybörjarperspektivet
Det här med leder och markeringar är ett kapitel för sig och jag skriver den här beskrivningen utifrån mitt nybörjarperspektiv.
Hur en upplever och beskriver en stig beror ju på vem en är som cyklist.

För att du ska få en bild över vad jag tycker är utmaningar och som får mitt hjärta att banka lite hårdare så tänkte jag beskriva lite miljöer och hinder för dig.

Jag tycker att rotmattor kan vara utmanande.
Smala stigar med gräs eller mossa vid sidorna som kan gömma stenar, stubbar och höga kanter som en kan slå i är också läbbigt tycker jag.

Det kan bli lite väl spännande när det blir ordentligt brant utför.
Smala spänger med luft under är definitivt en utmaning mentalt.
En herrejösses massa stenar i olika storlek och form på stigen blir svårt för mig då jag ofta inte förstår alls vart jag ska sätta framhjulet och styrfarten sjunker så det helt plötsligt faktiskt bara tar stopp och det i sig är läbbigt.

Tvära och tighta svängar är också klurigt och rullgrus är definitivt ingen favorit.
Nu vet du lite vad jag tycker är utmaningar och som sätter igång blodpumpen.

Stenrutsleden
Stigen är blåmarkerad men Lofsdalen skriver själva att den bitvis är rejält utmanade och att en bör cykla försiktigt. https://www.lofsdalen.com/sv/stenrutsleden-mtb.
Jag kan bara hålla med.
Den är verkligen rejält utmanande på sina ställen och det kan man räkna med efter Våffelstugan.

Stigen började ganska platt in i den fina tallskogen och jag rullade lätt över lite rötter och stenar på den breda stigen.
Vi hade sol och lite vind den här dagen och en kunde känna lukten av den solvarma marken och Porsens härliga fjälldoft kom insvepandes från myren.

Det lutade svagt uppför, stigen slingrade sig mjukt fram genom den glesa skogen och vi passade på att stanna och kika på utsikten mot fjället. Att stanna och bara njuta av miljön är ett nöje i sig!

Det lutade svagt uppför, stigen slingrade sig mjukt fram genom den glesa skogen.

Vi passade på att stanna och kika på utsikten mot fjället.

Att stanna och bara njuta av miljön är ett nöje i sig!

Skogen tätnade och strax innan det brantade på uppför kom ett parti som definitivt erbjöd lite klurigheter.
Stigen blev rätt stökig.
Sten och rötter blandat med myrkladdigt underlag. Direkt efter en hel del större rötter och stenar skulle en upp på en spång.

Vi tog oss alla igenom partiet på olika sätt. Här blev det lite för svårt för mig.
För mycket stenar i olika storlek, blandat med rötter och den sumpiga marken gjorde mig osäker så jag stannade och gick över brötet.
Alla spängar är breda på den här stigen.
Tre plankor i bredd så en har rejäl vingelmån. En kan till och med kliva på cykeln här så det var precis vad jag gjorde.

Alla spängar är breda på den här stigen.

Tre plankor i bredd så en har rejäl vingelmån.

En kan till och med kliva på cykeln här.

Här finns risken att yngre nybörjare tappar sugen på att fortsätta.
Ett hett tips till föräldrar är att faktiskt cykla stigen själva först för att få en förståelse för stigen och alla utmaningar INNAN de yngre följer med ut…

Vi cyklade vidare över en något stenigare stig som började luta på lite mer och snart var vi framme vid ett vägskäl där stigen delades upp i två. En som gick rakt fram som markeras som vandringsled och en som svängde av åt höger, Stenrutsleden för cykel.

Nu började en härlig serpentinstig som tog oss upp för fjällsidans branta terräng. Genom luftig fjällbjörksskog och skön jordig mark att cykla på.
Inga klurigheter här, bara vacker natur att supa in. Det går bra att stanna på sina ställen och pusta ut lite om en behöver det.
Vår fjortonåring, som mest är inne på utförsåkning, gjorde ett fantastiskt jobb att ta sig uppför.
Belöningen kom längre fram för honom och det var det som verkligen gjorde det värt för honom att stå ut med klättringen uppför.
Jag lovar att det är värt det och det gör han med!

Första belöningen efter den här rejäla klättringen var utsikten! Helt underbar vy över fjällen! Och lite blåsigare också. Skönt efter den svettiga uppförsturen.
Den andra belöningen och en rolig överraskning, var den fina pumptrackbanan som låg längs med stigen uppe på platten!
Vår fjortonåring blev eld och lågor och tyckte att han hamnat i himmelriket! Så väl värt att cykla upp hit.
Jag själv njöt av utsikten och tog tillfället i akt att, efter att ha testat pumptracken jag med, vila lite och bara andas in den härliga fjälluften.
Johan hade skoj på pumptracken och utmanade sig med att köra den med en hand och Go Pro-kameran i den andra.

Fjälltur med familjen i Lofsdalen på Stenrutsleden. Fantastisk utsikt väntar på en när en kommit upp för den ca 7 km långa stigningen.

Vi fortsatte över fjället och den härliga stigen som erbjöd otrolig fjällvärldskänsla, utsikt och spänger. Mycket spänger, där farten ökade och leendet blev bredare och bredare. Skönt att bara få rulla också.

Snart började stigen luta smått utförs och svänga på lite mer. Vi närmade oss fjällbjörksskogen och stigen blev allteftersom lite stenigare.
Så småningom fick vi syn på Våffelstugan. Stigen ner till stugan var fartig och stenig. Jag höll mer i bromsen än vad fjortonåringen och mannen gjorde, men vi hade lika kul ner.

Här kom den tredje belöningen, frasiga våfflor med hjortronsylt och grädde. Mums! tyckte vi alla. Enligt tonåringen var det den bästa våffla han någonsin ätit.
Ett extra plus var att våfflorna gick att få glutenfria!

Den tredje belöningen – våfflor med hjortronsylt och grädde!
Plus i kanten för att en kunde få dom glutenfria.

Efter en skön paus med våfflor, Trocadero och cykelsnack med andra fjällglada gäster gav vi oss iväg med cyklarna nerför fjället. Den fjärde belöningen för vår tonåring. Han var fett nöjd med att äntligen få rulla utförs.

Att det skulle bli så klurigt på en gång var jag inte helt förberedd på.
Jag var i våffelhimlen och mer redo för en slät stig med lagom lut. Börja lite lugnt liksom.
Istället fick jag direkt skärpa till sinnena och ha fullt fokus på cyklingen.
Det gick rejält utför direkt från stugan och det var en herrejösses massa sten i alla format på stigen.
Efter en 150 meter ungefär så lättade det och jag kunde pusta ut.
Då hade jag i alla fall vaknat och snappat ut från våffelhimlen kan jag säga!

Efter det här följde en stig som bjöd på både ”Åhhh, vad härligt! Åh så fint det är här! Jihoooooo! Här var det kul!” och ”Oj, oj, oj! Waaaaaaa! Nä, vänta lite! Oooops det här var svårt!”.
Det svängde både mjukt, tvärt, brant och mindre brant. Det gick fort utför på sina ställen, om en inte såg upp och bromsade i tid.
Och det kunde bli en snabb sväng direkt före en brant som direkt på platten gick över i en spång – puh! Här fick jag vara på alerten och jag utmanades definitivt både tekniskt och mentalt.
För de mer avancerade åkarna i sällskapet, dvs fjortonåringen och karln så erbjöd det här fantastiskt rolig åkning där de kunde träna på sina skills och jobba med fart ut ur svängarna och rulla på lite fortare utför.

En del rötter och stenar gjorde det lite tricky på sina ställen för både mig och den yngre förmågan.
Myrmarkskladd i en tvär sväng in på en spång tvingade mig att hoppa av och gå. Det var alldeles för svårt för mig.  
Det gäller att hålla tungan rätt i mun och våga både sakta ner och ibland trampa till och ta fart för att komma över något hinder.

Emellan klurigheterna erbjöds det många och långa, breda spänger över vacker myrmark. Så skönt att bara kunna rulla utan ansträngning och bara njuta av miljön.

Ju närmre vi kom slutet av stigen desto lättare cykling. Det började likna första etappen av stigen. Skön jordig mark att cykla på, utan alltför mycket rötter eller stenar och den flödade genom fantastiskt vacker och gles tallskog. Jag höjde sadelstolpen och rullade nöjd sista biten av stigen tillbaka till bilen.

Spång över myrmark. Skönt att bara kunna rulla på och njuta av den härliga naturen!

Sammanfattningsvis vill jag beskriva den här stigen som en bra mix av uppförs och nerförs. Fantastiskt vacker fjällnatur. Lätt till svår cykling.
Alla kan utmanas här och alla får något de tycker är kul. Och alla får också något de tycker är mindre kul.
En stig för alla i vår familj! Vi var överens om att det här var ett riktigt kul och bra äventyr för hela familjen.  
Vår första riktiga familjecykelsemeter. Och vår första riktiga fjällcykeltur. Som verkligen var tur på alla sätt!   

Vi har spelat in en härlig film från Stenrutsleden. Här kan du kika på den och kanske bli inspirerad till att cykla i fjällen du med!
https://www.youtube.com/watch?v=FmFFPSjBn8o&t=1s