ESS Falun was a dark ride!

Snön faller tungt utanför fönstret samtidigt som jag skriver om sista helgen i September.
Vi går tillbaka till ESS-tävlingen i Falun som för mig var en ”wild ride”. Men allt började nere i Vallåsen.

Nere i Halländska skogarna var ja ”ute och cyklade”. Där och då så var det min mentala förmåga som räddade dagen. Än en gång!

Det som störde mig i Vallåsen var inte bara det som inträffat veckan innan, utan det var också en krånglande gaffel och en bakdämpare som gav upp under första dagen. Trots alla dessa utmaningar så kunde jag anpassa mig till rådande förhållanden och hålla fokuset där det hörde hemma – på banan och min åkning.

Jag var desperat och tiden var knapp!!
Materialet behövde hjälpa mig och inte stjälpa. Det hade jag inte tid med!
Jag ville verkligen knyta ihop säcken och säkra totalsegern på hemmaplan.
Samtidigt så visste jag att Tommy var hetare och snabbare än någonsin.
Jag tappade fokuset!

I min desperation så började gamla beteende göra sig påminda. Jag blev mer och mer upptagen med mina ”problem”.

Allt kretsade runt olika lösningar kring det materiella.
Inom utförsåkning så ligger mycket av vårt självförtroende i att vi vet hur vår cykel skall reagera. Vet vi vad hojen klarar av och hur den kommer att kännas så växer självförtroendet. Speciellt viktigt när vi tävlar.

För mig så var det som att sitta på en ny cykel varje gång jag körde. Dagen efter service var gaffeln som en dröm! Men redan två dagar senare – not som much! Detta skavde inom mig och vetskapen om att vädret än en gång skulle göra det lite svårare för oss under tävlingsdagen tog mig ur balans.

Hemmabana och ändå så kändes det lite avigt och läskigare än vanligt. Detta tillsammans med ett splittrat fokus gjorde saken lite skakigare.
Jag ”borde” ju ha koll på läget!

Jag erkänner!
Dubbelhoppen på XCO banan. Teknikcoachen hade inte vågat hoppa hoppen innan tävlingen. Brorsans ständiga pikande gjorde inte saken lättare. Minnen från otaliga krascher hade satt sina spår i gubben. Skillnaden denna sommar var att jag hade gjort min ”läxa”. Jag hade klurat ut hur jag skulle träna mig och lära andra att hoppa. Men jag hade undvikit just dessa hopp, pinsamt… f..k it! Nu har jag erkänt!
Det var läskigare att skriva detta än att hoppa.

To fast for @Juvaness 😉

Hur kommer vi över något som skrämmer oss?

Säg det!
Säg det till någon. Säg vad du är rädd för. Låt rädslorna lämna mörkret inom dig.
Vill du sedan göra något åt din rädsla så gör då en plan för hur du kan ta dig mot målet.
Släpp sedan målet och ställ dig på ”startlinjen”. Utan stabil start så kommer osäkerheten.
Så, man up Johan! Du vet vad du behöver fokusera på!
Sagt och gjort. Fokusera på det som sätter ”you up for success”. Att lyckas på ditt sätt.
Träning, sträcka 1. Nu ska det göras! Jag droppar in vid starten och lite senare så sätter jag varje hopp precis som jag visualiserat. Lätt som en plätt.
Tänk vad lätt det är att ändra känslan!

Nya tankar – andra val / beteenden – andra känslor!


”Nu måste du göra det!!”
Sämst en femteplats och jag skulle vinna totalt. Men skulle jag ens komma i mål?!
Jag kämpade mig igenom tävlingen och jag ska villigt erkänna att den höll på att sluta vid mer än ett tillfälle. Jag hade tydligen siktet inställt på överlevnad och det var det jag gjorde.
It was a wild ride!!
Väl i mål så var jag mer missnöjd än någonsin och känslan som jag stod där med på parkeringen visade hela min kropp. Det var inte så här jag ville cykla på hemmaplan!

Första känslan efter målgång vara att inget fungerade och min åkning var kanske den sämsta någonsin!
Sakta började konkurrenterna droppa in och tydligen var det inte bara jag som hade haft en tuff dag på hojen.  

Det handlar om hur vi agerar på det som händer omkring oss.
Har vi ”fel” fokus, ett osynligt mål eller en oklar handlingsplan så reagerar vi bara som vi blivit lärda.
Jag var väldigt nervös inför tävlingen, det skapade ett flyktbeteende inom mig.

Under tävlingshelgen tog jag tillbaka kontrollen och vände en ”jag vill inte ens tävla”-känsla till en andra plats.
”Placeringen spelade ingen roll”, säger vi ibland. Men i detta fall så spelade det en större roll för mig än någonsin tidigare. Tidigare tävlingar hade mitt fokus varit riktad mot det som hjälper mig att skapa ett resultat, denna gång så fick jag verkligen kämpa mig till mitt resultat. Det är lättare att vinna med en tydlig plan.
Jag klarade mitt mål med helgen, men jag ville så mycket mer. Kanske var det där jag gick vilse.

En av mina utmaningar är att ”vara nöjd” i stunden.

Några av mina lärdomar och något som verkligen kommer att ta dig till nästa nivå.
– Fokusera på det du kan och har. Då har du något att luta dig mot när utmaningarna står på rad.
– Våga släppa ut dina rädslor med ord. Dina rädslor försvinner med vinden när du vågar uttrycka din rädsla/oro.
– Fokus på svagheter gör dig svagare. Fokus på styrkor gör dig starkare.
– Målet, planen och görandet tar dig dit du pekar. Var tydlig med var och hur du pekar.

Hatten av för Tommy som än en gång fick stå högst upp 🙂
Jag var en vinnare. Denna gång över mina spöken och drog en lättnadens suck.
Totalsegern i ESS 2019 var nu säkrad. Yeeh!
Nästa gång vi ses så kör jag ”ärevarv” på ESS Isaberg
Tack än en gång för att just du läste mitt inlägg.
Hoppas att det var någon mer där ute som blev sugen på att utmana sig själv.

Jag tog mig ur mörkret!

Jag hade aldrig sett mig själv som en vinnare!
Men jag har hela livet tränat på att förlora – jagat efter känslan och gått vilse ordentligt på alla sätt.
Jag hade fokuserat på att inte förlora.
Genom livet så hade rädsla gjort mig svag och mitt mindset hade gjort mig”blind”.
Jag såg bara det jag saknade och lämnade mina styrkor och positiva egenskaper i diket längs vägen i jakten bekräftelse…

Foto Per Hagdahl

På träningar så levererade jag overkliga resultat!
Men på tävlingarna så stod jag där naken och rädd…
Jag hade skyhöga förväntningar och så fort jag skulle tävla så kändes det som jag hade både strypkoppel och tvångströja som hindrade mig.

Om jag ens kom till startlinjen…för många av gångerna så slog min nervositet ut mig på förhand.
Magproblem, halsont eller andra kroppsliga problem hindrade mig från att starta. Men egentligen så var det inga som helst fel på mig. Det var mina rädslor och mina ”negativa” tankar skapade alla dessa problem.
Jag ”ville” inte vara eller göra det jag stod inför. Så kroppen, eller rättare sagt knoppen, skapade en väg ut ur stress, rädslor och nervositet.

Jag behövde prestera för att vara någon. Mitt bekräftelsebehov gav mig ett tunnelseende och min prestationsbaserade självkänsla styrde mig i fel riktning.
Jag kämpade hela tiden mot mina rädslor och min egen otillräcklighet.

I mina egna ögon var jag aldrig tillräcklig och i mitt fokus fanns bara: ”ta i lite mer” eller ”bli lite mer”.  

Varje träning var en tävling!
En tävling som jag aldrig vann.
En enda lång kamp som gav så otroligt lite resultat.

Jag såg bara resultat i form av tider, sträckor och snitthastigheter.
Styrka, kondition och uthållighet var det som skulle göra mig till en vinnare.
Men dessa förmågor var aldrig tillräckligt bra!

Jag såg aldrig vilka mina verkliga styrkor var! Jag såg aldrig vilka egenskaper jag hade som skapade mina resultat. Inte så konstigt att jag stod där och kände mig naken på tävlingsdagen!

Det enda jag kände var att jag nästan aldrig hade den där rätta känslan på tävling. Hade jag den så var det alltid något annat som krånglade.
Mina kropp var aldrig tillräckligt stark, snabb eller uthållig. Och det fanns alltid något eller någon att lägga skulden på när jag inte levererande enligt mina överdrivna förväntningar.

Jag gav upp tävlandet 2012. Min kropp sa tydligt ifrån genom att skapa alla möjliga och omöjliga fysiska och psykiska problem. Kroppen gav upp efter år av fysisk och psykisk ”misshandel”.
Hur jag lyckades ta mig tillbaka till idrotten efter ett liv av fysisk misshandel av och mot mig själv är ett helt kapitel för sig.

Hur kom det sig då att jag ens kom på tanken att börja tävla igen?
Och hur i hela friden lyckades jag skapa förutsättningar som gav mig en SM-medalj 2018?
Hur skapade jag en vinnare?  

Jag blev en vinnare när jag vågade se mig själv som en vinnare.

Det hela ändrades när jag verkligen var på ”botten” av botten.
I ett mörker omgiven av depression, diagnoser och en ”utmattning” och allmän förvirring så bestämde jag mig för att det var dags!
Dags att skapa förändring, dags att bryta gamla mönster och jag ville leva livet här och nu!

Jag ville skapa mitt bästa tillstånd och jag ville lära och växa som individ.
Utmaningarna som tävlingar skapar var något jag älskade (och fortfarande älskar). Men samtidigt så var jag en rädd kille. En kille som var rädd för att misslyckas, rädd för att be om hjälp och rädd för att visa svaghet.
Rädd för så otroligt mycket.
Men jag var egentligen inte rädd för att utmana mig själv!
 

Rädd men samtidigt modigare än vad jag själv trodde!

Det vände när jag vågade be om hjälp.
Tillsammans med Rita, min dåvarande KBT-terapeut, så mötte jag mig själv och mina rädslor. Jag insåg snart att jag hade mer att vinna om jag slutade förneka och slutade fly från mina rädslor.
Jag började jobba med mitt mindset, min närvaro och mina rädslor.
Mitt stela ”tänk” hade tidigare gjort det svårt för mig. Det hade fått mig att fokusera på det negativa. Jag kämpade mest i motvind och det gjorde mig både stark men samtidigt så hade kampen ett högt pris.

”Du kan bli den du vill vara!”
Ritas ord öppnade mina ögon och släppte mig fri!

För det första så kan vi alla lära, växa och utvecklas till den vi vill vara, genom hela livet!
Genom övningar och daglig träning så började mina mentala styrkor visa sig och min självbild förändrades i takt med att min mentala närvaro ökade.
Jag bromsade in och helt plötsligt så kunde jag se mina styrkor och positiva egenskaper. Samtidigt så förändrades mitt sätt att se på hinder.
Mina hinder blev till utmaningar och möjligheter att växa.

Det var dags att fokusera på det som skulle hjälpa mig på vägen. Det var dags att skapa mitt bästa tillstånd med hjälp av mina mentala styrkor och egenskaper.
 

Inom oss så har vi exakt så mycket som vi tror om oss själva och så mycket som vår fantasi vågar visa oss.
Läs detta igen!


Vi behöver våga se oss som mer än det vi är idag och vi behöver se oss som mer än våra tidigare resultat.
Vågar vi drömma så kan vi alla bli en vinnare i våra egna liv.
Det som gör skillnaden är när du vet vad du verkligen vill, när du ser dina styrkor och din potential. Då kommer resultaten.
Ditt mindset och det du säger till dig själv eller andra är det som skapar och styr din verklighet.
Du kan förändra mer än du tror – fokusera på det du har och du kommer att växa.

Kunde jag skapa en vinnare så kan du också!