Tanke och handling gör dig ännu Kraftfullare!

Dom flesta tränare vill att du skall göra, de peppar dig till att göra ännu mer!
Jag är inte som alla andra, och det kommer jag aldrig att vara.
Jag kommer att bli mer mig av den jag vill vara.

Jag balanserade mellan ljus och mörker.
Tidigare så gjorde jag allt i mitt idrottande utan eftertanke, allt handlade om resultatet och jakten på bekräftelse från andra.

Jag betalade ett högt pris och jag var livrädd.

Vidbränd, utbränd och utslagen, magen funkade inte under 10 år, håret ramlade av och muskel och ledvärk från helvete följde mig varje dag. Självklart så kostade mitt handlande mer än så…och än idag så betalar jag räntan för mitt handlande.

Året var 2016 och jag var slut!
Efter tredje gången så fattade jag.
Fortsätter jag så här så blir det inget mer kvar av mig.
180 cm lång och 61 kg var det som var kvar av mig och inom mig så brann jag sakta men säker upp.

Mindre än 6 månader tidigare så såg jag helt annorlunda ut.
72 kg och med en fysik och pannben som ställde av även dom mest erfarna crossfit atleterna i boxen och i wodarna.
Med en fysik långt ifrån vad jag tidigare upplevt var jag som besatt.
Nya PB vid var och vartannat pass, karusellen snurrade bara snabbare!
Påhejad av andra var jag high on life och såg ljuset framför mig. Här skulle jag kunna bli någon.
Men det skulle visa sig att ljuset bara var en illusion.
Under min sista wod hade jag för bråttom, jag drev mig för långt in i mörkret.
Totalt utmattad så vinglade jag hem och efter den dagen så klev jag aldrig in i boxen igen, jag klev inte upp ur sängen heller!

Tillslut så klev jag upp och började gå.
Fast denna gång så gick jag lite på sidan av min tidigare riktning. Och idag så förstår jag vad som händer om man ändrar vinkeln med bara så lite som 1 grad. Över tid så kommer vi att hamnar på en helt annan plats. Och du kommer att ha vandrat en helt ny väg.

Inom all idrott var det likadant.
Cyklingen, skidåkandet, klättringen, motocross mm handlingen var densamma.
Jag brände ljuset i båda ändarna och det var få som orkade hänga på.
Citerar en av mina bästa vänner ”Johan du var ett pain i the ass att vara med, du var för mycket!”.

Jag ville bli bra, bättre men vågade inte säga att jag ville bli bäst utan nöjde mig att vara mr. 80%, vågade aldrig se mig som en vinnare. Världsmästare på att träna och flytta gränser på bakgårdarna och utanför rampljuset.

Bakom pannbenet var det tomt!
Ingen tanke bara jakten på bekräftelse.
Att ALLT bara handlade om bekräftelse såg jag i ett samtal för bara några månader sedan och det var en befrielse att se och säga det.

Att göra är bra. Men med en tanke och plan så blir det så mycket bättre.
Jag vill att du skall tänka först handla sen.
Du tar bättre beslut och det du gör blir så mycket bättre när du tänker själv.

Det är detta som är tanken bakom mitt Back 2 Basic görande.

Igår så startar jag något som jag drömt om länge och tänkt på för länge.

De sista fyra åren har jag tänkt mer, gjort mer och utmanat mig mer än någonsin tidigare.
De säger att en utmattning hänger kvar länge, jag tänker att det är vårt tankesätt som håller oss kvar.
Hållbarhet och andra resultat kommer ur ett annat tankesätt.
Jag har hittat ett hållbarare sätt att skapa det jag vill ha.

TrailFIT

Men hur svårt ska de va, det är väl bara att cykla!
Cykling är en aktivitet som kräver mer än vad många tror.
Mentalt, fysiskt och tekniskt utmanas vi ofta långt utanför vår komfortzon.

TrailFIT innehåller alla delar.
För att det ena hänger ihop med det andra, huvud, kropp och görandet.
Mental och fysiska muskler skapar självförtroende, lägger vi sedan till lite tekniska skills till det så har vi skapat förutsättningar för att våga sätta helt andra mål.
Helheten skapar hållbarhet.

En kedja kan verka simpel och enkel men den måste innehålla flera olika delar för att hålla ihop.
Underhåll och medvetenhet kommer göra att du rullar längre och du kommer att har roligare på vägen.

”Vi never rise to the occasion – we sink to the level of our traning.” – Navy Seals

Älskar och hatar detta citat på samma gång.
Exakt detta fick jag uppleva under gårdagen…Och än en gång fick jag lära mig en läxa i livet.
Det positiva är att jag vågar tänka, handla, reflektera för att sedan justera.
Lära nytt och försöka igen.

Våra lärdomar kan kännas hårda. Men se dom för vad de kan lära dig för de är trots allt bara information inför nästa försök.

Förvirrad och trött så reagerade jag i blindo!

Jag sticker ut hakan och säger att de allra flesta är dåliga på att sätta mål eller sätter mål på helt fel sätt.

Vi får det vi inte vill ha…
Vi önskar oss saker…
Vi vill ha en känsla…
Vi är nervösa i onödan…
Vi jämför oss medvetet eller omedvetet hela tiden med andra och vårt forna jag.
Jag var en av dem som gjorde exakt så här.

Det sättet gjorde mig rädd för att misslyckas och förvirrad för jag var aldrig bättre än mitt senaste resultat!

Resultatfokuset och jämförelsen ledde mig in på en mörk och plågsam väg, och jag såg den inte. Tidigare så siktade jag i blindo på något hemligt, tom för mig själv.
Jag vågade inte säga mina mål högt för då blev jag bara mer nervös och alltför ofta så kom jag inte ens till startlinjen. Jag vågade inte säga vad jag ville ha. Varför var jag rädd för att säga vad jag ville ha?
Mitt enkla svar: för att då blev rädslan att förlora det ännu större… jag fick inte misslyckas, never ever!
Den som inget säger har inget sagt…
FOMO: Fear of missing out får oss att göra saker som vi ibland inte ens vill…
Fråga dig själv: Hur ser dina mål ut?

Kan du inte se det kommer det aldrig att hända!
För att göra något i verkligheten så måste vi våga se det i vårt inre.
I värsta Londondimman jagade jag runt i en rondell och bara gjorde saker. Med tiden så växte rondellen sig så stor att jag trodde att jag gjorde nya saker. Men allt gick i repris. Jag reagerade på allt och inget och det kostade mig så otroligt mycket energi. Tre gånger gick jag in i väggen och det hade att göra med att jag reagerade på min omgivning och att jag inte visste vad JAG ville ha.

När jag sa till mig själv att jag ville vinna en SM-medalj så kunde jag inte ens se mig själv som en vinnare!
Inom coachingen så är just målbildsövningar otroligt viktiga. Så jag visste att jag behövde kunna se mig själv som en vinnare. Den fanns inte och jag vågade knappt tänka tanken. Tanken gjorde mig vimmelkantig.
Jag fick gräva djupt inom för att skapa en bild av mig själv som en vinnare. Det var det bästa jag någonsin gjort och det hjälper mig idag varje dag i stort och i smått både som företagare och på cykeln.
Du behöver kunna se ditt mål och du behöver kunna se dig själv i bilden.
Fråga dig själv: Finns du med i din egen målbild?

Jag vågade se mig själv som vinnare och det tog mig ända upp på pallen!

F..k the feeling!
Mål som innehåller resultat och känslor kan ge dig en riktning.
Frågan är vad är det du behöver göra för att uppnå resultatet eller vad är det som skapar känslan.
Spelar ingen roll om du jagar ett strava-KOM eller medaljer på tävling och mästerskap. Det är bara ett tydligt mål som innehåller tydligare delmål, planerade och strukturerade göranden i stort och smått, som kommer att hjälpa dig att få det du vill ha.
Känslan är hal som en ål och den kommer att lura dig bort från målet.
Vi kan prestera och vinna helt utan den där känslan om vi har tränat på det vi behöver göra i situationen.
Känslan kan visa dig vägen, tänk bara på att hålla balansen.

Mot nya och smartare mål!
Ditt mål behöver vara ”smartare”, ditt mål behöver innehålla saker som du kan göra eller ha.
Idag möter jag idrottare som endast jagar resultat och känslor i träning och tävlingssituationer.
Idrottare som sliter hårt jagandes mål som en del inte ens kan eller vågar se, jakten efter resultaten och känslan kommer att slita ut många i förtid.
Det finns flertalet mallar och sätt att använda sig av när vi sätter mål. SMARTARE-mallen hjälper mig mot mina mål i stort och smått. I början var det svårt och ”kantigt” och jag behövde skriva ner allt. Och det kanske kommer vara så för dig också. Men med övning så kommer du att förbättra färdigheten i att sätta mål och tillslut så sätter du upp delmål snabbt och enkelt med hjälp av den här mallen.  

Specifikt – (verb) Kan du göra det?
Mätbart – Hur mäter du dina framsteg? 
Accepterat – Är detta vad JAG vill?
Realistiskt – Är målet rimligt? Med tanke på rådande omständigheter…
Tidsbestämt – När skall jag vara i mål med denna uppgift?
Askul – Är detta så kul som jag vill att det skall vara?
Reseräkning – Vad kommer detta att kosta mig på lång och kort sikt? Tänk på ”räntan”!
Egen kontroll – Det är bara du som kan påverka det som sker! Mål som innefattar sådant andra kontrollerar är inte smartare mål. T ex att du ska vinna över andra. Det kan du aldrig veta, du kontrollerar inte dina konkurrenter!

Tänk – Planera – Gör – Reflektera
Världens enklaste minnesregel!


Tänk
Fundera på vad du vill. Sätt ett smartare mål. Fundera över hur det ska gå till att komma dit.
Planera
Sätt upp delmål och gör träningsplaner.
Gör
Utför det du planerat.
Revidera / Reflektera
Hur funkade planen? Vad funkade bra? Behöver du göra något annorlunda för att nå ditt delmål/mål? Behöver du kanske ändra målet eller delmålen?

Du skall skriva ner dina mål!
Det är på papper som dina mål blir till verklighet och planeringen blir så mycket enklare. Saker vi gör med eftertanke eller planering är lättare att ta med mot nya mål.
Målet och planen behöver hela tiden revideras och justeras, du behöver återvända oftare till dina mål och din planering och du behöver reflektera ”bättre” efter slutförd uppgift. Detta kommer att skapa en tydligare bild av vad du kan och vad du har som kan och kommer att hjälpa dig på resan.
Fråga dig själv: Vem behöver jag vara eller bli för att uppnå detta mål?

Negtiva mål tar dig rakt in i skiten!
Jag hade svart bälte i att sätta mål som innehöll ordet inte före allt jag ville ha.
Allt som du sätter inte framför kommer hjärnan att fokusera på och det betyder att det är just det du kommer att få. Tro mig du kan inte lura hjärnan!
Tänk tillbaka.…Hur mycket av det du inte ville ha, har du fått? Jag fick allt!
Som det här enkla exemplet: Du vill inte köra på trädet. Så du säger till mig själv: ”Kör inte på trädet!”.
Det som allt som oftast händer är just att du kör på trädet, eller så undviker du det med nöd och näppe.
Men det störde ditt fokus och det kostade energi!

Visst skall du fira!
För det är du värd! Du skall klappa dig på axeln och du skall kunna le åt dig själv.
Du skall kunna vara nöjd med vad du presterat. Du kan se på dig själv med snällare ögon och samtidigt vilja mer. Att vara nöjd gör dig inte mätt och belåten. Dina mål skall hjälpa dig att bli den du vill och behöver vara för att nå högre och fortsätta resan.

Nu har du fått ett riktigt kraftfullt verktyg som hjälper dig att sätt mål i stort och i smått.
De flesta av oss kommer att göra livet lättare med tydligare mål.
Tro mig! Men nu är det dags för dig att börja sätta bättre mål!
Lycka till på vägen mot det DU vill ha!


Off season blues

Grejorna ligger kanske fortfarande otvättade och hojen är så långt ifrån ny som den kan vara efter kanske den skitigaste säsongen i ESS historia.
Men vi skiter i att tvätta just nu!
Just nu så längtar vi redan tillbaka till peppet, förberedelserna och adrenalinet. Vi längtar tillbaka till tjusningen att susa fram över stock och sten. Vi längtar efter känslan som bara finns utanför komfortzonen. Känslan som gör oss lite mer levande!
Vi längtar efter att vara med likasinnade…

Foto: juavess.com

En hel vinter innan vi får återförenas med en hel hop med sköna personer som älskar att cykla enduro.
Men innan nästa säsong så står vintern för dörren. Denna gång skall jag göra det som jag struntade i under hela förra vintern… kanske du tänker.

Du vill bli snabbare, starkare och ”bättre”
Frågan är: vad är det som tar just dig till nästa nivå?

Det finns många vägar och det finns många tips.
En del kommer att göra som vanligt, fast lite mer. De kommer att få det dom fått tidigare. Bara lite mer eller mindre.
En del kommer att gå ”all in” i något vinnande koncept. Konceptet funkar men det var inte det dom sökte.

Andra kommer att köpa en ny hoj och det är just vad som kan vara den enklaste lösningen för vissa:-)
Alla metoder kommer att funka bara du har tålamod och tillräckligt med tid och pengar.

Foto: Eget

Oavsett vad och hur du tänker göra under din vintersäsong så kan dessa frågor hjälpa dig att finna klarhet.

– Vad behöver du?
– Varför vill du ha det?
– Vad är det som är viktigast just nu?
 

Tillsammans med svaren så kan vi påbörja en plan.
Du kommer att göra bättre och klokare val och beslut på din väg mot dina mål om du har svaren på dessa frågor med dig.
Att sedan ta hjälp av någon som hjälper dig att hitta dina styrkor, dina positiva egenskaper kommer att skapa ännu mera klarhet.
Vi har lätt för att lägga krutet på kroppen (eller en ny cykel) i jakten på ”framgång” och inte alls tänka på att det är i knoppen allt börjar och faktiskt fortsätter.

Jag gillar detta citat:
”It´s not about what we give or get.
It´s about who we become”

Jag kommer under vintern att dela med mig ännu mer av min ”story”.
Hur gick jag från en rädd stigcyklist till en totalvinnare i Svenska endurocupen på mindre än ett år.
Häng med det blir en resa om fysik, teknik och mindset.
Låt oss krydda våra fikaturer och träningspass med något som tar oss dit vi vill.
Vi kan alla bli mer än vad vi är om vi vill det tillräckligt mycket.
 

Att tävla i Vallåsen kändes ganska futtigt!


Meningen var att ni skulle få följa med ner till Hallandsåsen.
Denna resa går inte söderut utan den går inåt.
Ni som är mörkrädda ska nog blunda nu!

Varför kändes det så futtigt att tävla i Vallåsen??
Bara några dagar innan tävlingen så var jag med om en upplevelse som golvade mig hårt!
 
Detta inträffade då jag berättade om en av min insikter kopplade till min uppväxt och barndom. Jag satt tillsammans med en av mina bästa vänner och berättade om ett samtal jag haft med min pappa. Under tiden som jag berättade om mina upptäckter så slungades jag stenhårt tillbaka ner i djupet av mitt inre. Jag mötte mitt inre, ett bottenlöst mörker. Ett mörker som bott inom mig hela livet, ett mörker som tidigare förlamat, förvillat och gjort mig sjuk.

Jag bara föll och föll, hela min kropp krampade och skrek inombords och tillslut så låg jag på golvet! Det kändes som en evighet och tårarna som jag hållit tillbaka genom livet ville aldrig ta slut.

Tänk att 45 år gammal möta det mörker som formats under de första levnadsåren och sedan förstärkts under uppväxten. Ett mörker som jag burit inom mig hela livet och som jag skyddat till varje pris. Inom mig så fanns ingen trygghet till min egen person eller till hela min omgivning.  Djup inom mig bodde en känsla av otrygghet överfylld med rädslor som har skapat och format mina beteenden.  Jag mötte den tomhet och otrygghet som endast kan bo inom ett barn som aldrig mött villkorslös kärlek från sin omgivning. Ett barn som hela livet sök och letat efter någon form av bekräftelse.

Jag väcktes till liv av den varmaste björnkramen, trygghet och kärlek var det enda som jag behövde och denna gång så tändes något inom mig. Ljuset finns numera inom hela mig.

Sårbarheten jag kände just då var nog densamma som ett nyfött barn upplever och känner.
Pånyttfödelse låter så j..vla stort och det är bara något som händer på ett meditationsretreat i Indien eller drogad tillsammans med en shaman i Perus djungler. Det är inget man upplever på ett verandagolv en vanlig dag i utkanten av Borlänge…

FRIHET!!

Äntligen så kände jag från djupet av mig själv att jag skulle våga ta steget ut i världen för att skapa något nytt. Kusten var klar, jag skulle våga visa att jag har något som verkligen kan hjälpa andra!
Jag kommer att möta motstånd och jag kommer att misslyckas. Rädslorna kommer att lura runt hörnet.
Mitt inre är kraftfullare än någonsin och jag känner hur något växer inom mig.
Jag behöver inte längre andras bekräftelse och jag behöver inte bevisa något.

Om mitt tävlande och min prestationshets hela tiden har drivits av dessa känslor…varför skulle jag då fortsätta tävlandet?! Visst är det kul att tävla, men…
 

Så svaret var ganska enkelt, min nyfikenhet är det som driver mig!
Så jag skapade en ny utmaning. Jag skulle mentalt och träningsmässigt förbereda mig inför de två närmaste tävlingarna som jag gjorde tidigare i mitt liv, då det oftast gick åt skogen. Fortsättning följer:-)
 

Varför delar jag med mig av detta?!
Vi alla har förmågan att tända ljuset inom oss, jag har under lång tid kämpat mot mitt inre mörker och mot mina rädslor.
Jag föddes till en värld där kärlek var saker och ting, inga saker i världen kan skapa den trygghet som vi behöver genom livet.

Känslomässigt stympad och rädd har jag kämpat mig igenom livet.
Idag så är jag på en helt ny väg och…
Jag vågar vara sårbar
Jag vågar misslyckas
Jag vågade vara nybörjare!!

Ännu en tävlingssammanfattning som blev till något helt annat.


 

Gesunda reflektion

Jag klev in på Cykelcentrum.
Snackade lite med Jonas och han frågade om jag var nöjd med årets resultat i SM.
Förvirrad och som ett stort frågetecken. Nöjd?!
Är du nöjd med fjärdeplatsen? Sa Jonas.
Blev jag fyra?
Och där vaknade jag med ett ryck!
Puh! Det var bara en dröm.

En del av vår hjärna försöker hela tiden förutse vad vi vill och kommunicerar även med oss i drömmar. I mitt undermedvetna så pågick något som jag nog hade anat och säkert mött men ändå inte riktigt lagt märke till.
Något ville få mig att vara nöjd med en sämre placering än vad jag siktade efter för att det skulle vara enklare.
Hjärnan försöker hela tiden gå tillbaka till ett bekvämt default mode, ett automatiserat läge, där den ödslar minimalt med energi.
Jag har på väldigt kort tid gått från att vara en förlorare till att vara en vinnare och min hjärna har inte riktigt hängt med i den snabba utvecklingen.

Jag behöver gå
tillbaka ett år.

Jag satsade allt på ett kort!
Under mitt 30 dagars experiment skulle jag göra allt för att nå en pallplats i SM och när jag säger: ”satsa allt på ett kort” så gjorde jag verkligen mer än allt jag kunde. Jag experimenterade med flera alternativa metoder.
Ni som vet, ni vet att det fungerade och några av er vet att det kostade mig otroligt mycket. Under 30 dagar så sprang jag fram och tillbaka på en skör lina över ett välkänt helvete.
Jag gjorde allt jag visste och sedan lite mer…jag kämpade mig till en bronsmedalj.


Efter tävlingen var frågorna fler än någonsin och jag kände mig verkligen osäker på om jag överhuvudtaget ville fortsätta tävla.
Osäker på om jag verkligen ville fortsätta att balansera över denna mörka avgrund som tagit så många år av mitt liv.
”Fokusera på det som fungerade under de 30 dagarna!” påminde min kloka fru mig om och ur det som fungerade så växte något helt annat fram.
Ja just det, jag kan göra annorlunda!
Jag kan utmana min och alla andras tro på vad som är rätt eller fel och jag kan använda mig av all den erfarenhet som jag fått genom livet i mitt sökande efter någon form av bekräftelse.
Rätt eller fel det vet vi aldrig!

Runt omkring mig så ser jag fartblinda cyklister, cyklister som kör för fort och cyklister som är så långt efter i jakten på målet så att dom tror att de ligger steget före. Cyklister som slösar energi under ändlösa träningspass eller i jakten på perfektion.
Överdriven träning och förstelnade övertygelser gjorde mig fartblind och jag var farligt nära avgrunden än en gång.

Hur mycket behöver vi satsa för att uppnå våra mål?
Vad är vi beredda att göra? Vågar vi vara den som bryter mot normer och gamla ”sanningar”?

Som jag ser det idag så satsar vi alldeles för mycket mot något som vi inte ens vet hur det ser ut.
Sällan vet vi vad vi vill och varför vi vill det.
Vi jagar en känsla, en flyktig känsla som är hal som en inoljad gås.
Under de 30 dagarna mot förra årets tävling så gjorde jag som jag alltid gjort: jag tränade hårt, mycket och jag körde alldeles för fort. Räddningen var den medvetna mentala träning och under årets säsong så har jag skapat en metod som gjort det enklare att vinna än att förlora, som även Björn Ferry säger i sin bok.

Genom reflektion och nyfiket utforskande så insåg jag att jag var tvungen att droppa gamla vanor och mina fasta övertygelser.

Vågar vi inte göra annorlunda, gör vi som alla andra inom sporten, då får vi också samma resultat som dom flesta.

Du gör som alla andra och satsar lite mer, hoppas och väntar på att turen skall ge dig det som du knappt vågar säga högt.
Vinnare satsar lite mer, tänker och tror vi, och lägger i en tyngre växel tills vi vinglar i diket, förvirrade, frustrerade och kanske slutkörda. Många blir kvar där i diket.
Det finns en annan väg. Du vet det!
Frågan är: vad väljer du?

”Skulle inte det här vara en race rapport från Gesunda?” undrar du kanske. Jo, och på ett sätt är det det.

Jag delar med mig av den viktigaste insikten från just den tävlingen.
Och det är:  Vi lär oss när vi vågar bromsar in och medvetet och nyfiket vågar utforska oss själva och vår egen sanning eller det vi faktiskt gör.

SM medalj nr 2

Så länge som jag lär mig något nytt så är jag alltid en vinnare och om vi lär någon annan något samtidigt så är vinsten ännu större!
Tävlingsdagen får jag återkomma till…om det ens blir intressant.
Jag behövde få ur mig detta först:-)

Jag vill verkligen tacka alla mina medtävlande, Gesundatemä, ESS och Henke för en grym tävling.
Ett speciellt tack vill jag även rikta till Peter. Du vet varför 😉


 
 
 

ESS Göteborg ”Glennduro”

”30 dagar mot SM i enduro 2018”
Hösten 2018 så fick jag verkligen ett kvitto på hur mental träning kan höja våra prestationer till oanade höjder, med fokus på mindfulness- och mindsetträning så skapade jag ett för mig overkligt resultat.

Under mina förberedelser inför tävlingen så tränade jag mig själv i hur jag tänkte kring mig själv och mitt cyklande, hur jag kunde hantera med- och motgångar. Jag tränade mig i medveten närvaro vilket gjorde mig mycket, mycket mer fokuserad på exakt vad det var jag gjorde och vad som skedde under min träning.

Jag lärde mig att sakta ner träningen, att jobba med precision och iaktta mig själv så att jag kunde ändra på exakt de saker som behövde finjusteras i min träning. Det gjorde också att jag kunde göra ett extremt effektivt träningsupplägg där jag lät bli att bränna energi på sådant som jag faktiskt redan hade tillräcklig kapacitet för.

Nästa steg i min egen utveckling var att utmana mig själv ännu mer mentalt. Nu var det dags att se om jag kunde minimera min träning av banorna till ett enda åk under tävlingshelgen. Skulle jag hitta allt om jag saktade ner, tränade mindre och med precision?
 

Nu får ni följa med till Götet på första enduroracet för säsongen.

Pollensäsongen pågår som allra mest och jag lider som många andra av att luften är full med ”skräp”.
Jag har med åren lärt mig att minska ner på träningen och ansträngningen under denna del av säsongen.
Då passade det alldeles utmärkt att prova en helt annan strategi under en tävlingshelg.

Jag hade aldrig tidigare cyklat i Göteborgsterrängen så jag bestämde mig för att redan på fredagen rulla runt lite i området för att få lite feeling för platsen (Lackarebäck i Mölndal).
Solen gassade och värmen var tryckande. Luften var tjock av damm och annat ”skräp”.
Mina luftrör svullnade igen och benen kändes som om dom hade somnat…

Jag var nog den enda som verkligen såg fram emot helgens utlovade regntunga prognos…
Men kanske hade jag önskat för mycket!
Jag önskade regn på banor i en terräng som var utmanande även i torrt underlag.

Hade jag tagit mig vatten över huvudet på alla sätt?!

Peppad av höstens framgångar så hade ny planer växt fram under vintern. Nu var det dags att utmana mig själv ytterligare och samtidigt samla in nya erfarenheter.

Tre tävlingar totalt inom enduro hade jag hunnit med och jag hade lärt mig mer om mig själv och om cykling än under mina 30 år bakom styret, det är enklare att bli snabb om man är smartare.
Träna på att tävla, det var helgens mål.

Planen var glasklar och mina uppgifter var görbara och enkla. Kanske var de för enkla?!

Men vet ni vad? Det kan man aldrig veta på förhand…och jag var beredd att testa.

Planen var att göra tvärt om mot vad jag brukar göra… jag brukar träna i för hög fart och det brukar bli alldeles för många träningsåk.
Denna gång skulle jag köra igenom alla sträckor långsammare och mer noggrant än jag tidigare gjort.

Med ett skönt flyt så gled jag igenom branter, dropp och ”rockgardens” i ett för mig lagom tempo.

En och en halv timme senare så hade jag kört igenom alla sträckorna. Väl tillbaka i bilen så laddade jag över filmerna från sträckorna och över en kopp kaffe och några chokladbollar så var det dags för filmtajm.
Under tiden så drog regnet in och oron bland deltagarna växte. Jag hörde diskussioner till höger och vänster som handlade om utmanande hinder, rädslor och däckval mm. För att slippa lyssna så stoppade jag lite mer peppande musik i öronen och fortsatte att memorera banorna.

I takt med att regnet ökade så rullade fler och fler ut för att ”känna” på underlaget en gång till…
Var det så halt som alla sa eller?
Själv så finjusterade jag hojen och chillade på parkeringen tillsammans med alla andra sköna enduroåkare.

Söndag morgon och vindrutetorkarna fick jobba på vägen mot förarmötet.
Skulle planen funka?
Jag hade ju bara tränat på snustorra sträckor och nu var det allt annat än torrt.
Efter en lång morgon var väntan över och det var dags att svida om. Lite osäker på klädseln var jag men det slutade med att jag körde i shorts och kortärmat. Andra hade regnjacka och byxor…
Det visade sig ganska snabbt att vissa var tvungna att ta av sig sina ”chipspåsar”.
 

På väg upp till start så var det många som var det många som pratade om över hur halt och jävligt det var på sträcka ett! Normalt så hade jag freakat ur och blivit sjukt nervös över att jag inte ens hade cyklat sträckorna i blött tillstånd.
Men jag litade på min setup och jag hade ju en plan.
Min fokuspunkt var att titta där jag ville åka och hålla mig till min ”mentala bild”. Under dessa extrema förhållanden så gäller det att våga lita på till sin egen förmåga samt göra det som du kan.

Efter tre sträckor så hade jag klarat uppgiften galant! Det värsta var att försöka hantera adrenalinpåslaget efter målgången på sträckorna. För närmre att vurpa utan att vurpa har jag aldrig varit och jag är helt säker på att jag aldrig kommer vara det heller! Jag fick otroligt stöd från publiken! Det var publikfrieri på högsta nivå.

Efter femte sträckan hade jag fortfarande lyckats hålla mig på hjulen. Nu var det dom två sträckorna kvar som det snackades mest om, Dödsbranten på sträcka 6 och rock graveyards på sträcka 7 låg nu framför mig.

Samtidigt på vägen upp till start på sträcka 6 så växte känslan av att detta kanske skulle räcka till ett riktigt bra resultat. Min mindfulnessträning har hjälpt mig att släppa tankarna, och jag tog tillbaka fokuset på banan. Fokus på det som jag kunde göra skapade ett större självförtroende.
Vid starten så möttes jag av cigarettrök!
Skogen var fylld med danskar…och för vissa så var röksuget starkt och längtan efter en kall öl större än cykelsuget.

Sträcka 6 hade en enligt vissa en livsfarlig brant, Jag lyckades sladda ner för själva dödsbranten och nästa fokus var att göra en klockren utgång genom en hal och utmanade kurva som ledde oss ut på tramppartiet.
 

Foto: Jimmy Berthag

Men skulle jag våga hålla linjen som jag hade sett ut på träningen?
Jag vågade och jag fick med mig bra med fart upp i backen.

”Yes!” tänkte jag samtidigt som blysmaken ökade i munnen, men ”It anin´t over until the fat lady sings!”.

Och det skulle visa sig att det var jag som skulle få sjunga…
Tre svängar från mål så gör jag dagens enda misstag. Styret fastnar och det tar tvärstopp mot ett träd och i samma ögonblick så skickar jag skrevet rakt i bakkanten på sadeln. Jag lyckas hålla mig på hjulen och rulla de tre sista svängarna mot målet, väl i mål så sjunger jag ut alla känslor ståendes på alla fyra.

Tur i oturen och trots misstaget så delade jag snabbaste tiden för sträckan i min klass!

Sträcka 7, sista sträckan, och ännu mer sköna danskar vid starten.
Johan och Mattias hade lovat att stå på sträckan och heja. Jag var taggad och samtidigt lite mer än nervös.

”Håll vänster om du ska köra branten.” sade killen vid starten.
Sagt och gjort. Jag gjorde som han sagt och än en gång gick publiken bananas när jag körde ”fot out” och samtidigt manövrerade mig genom stenbumlingar stora som gravstenar.

Nu var det bara sista branten kvar…
Det förväntade jublet från polarna uteblev. Dom stod tydligen fortfarande kvar i kalsongerna vid bilen…så jag passade på att jubla åt min egen insats ner genom sista branten. Jävligt skönt men sjukt osvenskt!

Sladdade in på grusplanen och mötte målkillarna med det största smilet för dagen.

Jag hade mött en terräng och ett underlag som jag aldrig tidigare kört. Samtidigt så hade jag lyckats hålla mitt fokus på rätt saker och medvetet betat av uppgifterna. Min mindfulness- och mindsetträning hade gett ännu ett resultat! Jag följde min plan – träna mindre, träna långsammare och med mer precision, och den funkade! Den hjälpte mig att hålla fokus, använda min energi i lagom mängd och vid rätt tillfälle och den hjälpte mig till ett ännu bättre flow!

Hur gick det då?
Summan av alla delmoment för dagen resulterade i en andraplats.

Varför funkar det att träna mindre, träna långsammare och med mer precision och få bättre resultat? Det får ni reda på i ett annat blogginlägg!
Undra vad jag skall hitta på till nästa tävling i Sölvesborg?

Tack till ESS och Göteborgs stigcyklister för grymma banor!
See ya later!