Final Ride

Hemma gick cykelsäsongen över till skidsäsong och dom flesta hade parkerat enduro hojarna i garaget efter ännu en säsong. Men vi var inte klara. Vi var fem ”endurogubbar” som packade ner hojarna i väskor för att sträcka ut säsongen några dagar till. Vi skulle åka tillbaka till Finale Ligure.

En långweekend räcker gott för att få mersmak på Finale.

En långweekend räcker gott för att uppleva några Italienska favoriter. Kaffe, Pasta och cykelleder finns det så det räcker och blir över. Det är svårt att inte gilla Finale.

Tre dagar cykling skulle vi hinna med. Det här året så hade vi förbokat en Tysk guide.
Vi valde Niki Rad Service och han levererade Weltklasse. Tysk effektivitet och kvalité hela vägen från guidning till afterbike.
Här kommer några rader och sköna bilder från vår resa.

Vi hade bokat samma boende, ”Sul borgo” som förra året. Det ligger bara ett stenkast från den medeltida stadskärnan Finale Borgo. Förra resan så lärde vi oss att ett boende som tillhandahåller cykelförvaring, cykeltvätt och tvättmaskin kan vara nödvändigt när man reser till Finale den tiden på året då vädret kan vara lite heaven or hell.

I Finale så åker man shuttle med guide. Ledmarkeringar existerar inte och har man inte lokalkännedom så kan det vara lite lurigt att hitta rätt. Har du lätt för att bli åksjuk så kom ihåg åksjuke piller och paxa framsätet, svängarna är många och chaufförerna har bråttom till toppen:-)

Underlagen kan variera kraftigt på lederna.
Allt från dammiga och hala ”stenrös” till gröna ”döskallar” och allt däremellan. Du kommer att möta allt från ”hero dirt” till superhalkig kalksten. Lederna kan en sekunden vara flowiga och snabba för att helt byta skepnad bakom nästa krön, där kan du tekniska partier som innehåller rötter eller stendrops i kubik.

Dag 1.

Right into the Gnar!
Vår guide Niki serverade EWS sträckan ”X-Men ” som uppvärmning. Det är en led som består av en massa tighta kurvor så det gällde att hålla tungan rätt i munnen och försöka hålla den linje som våra skills hjälpte oss att hantera. Underlaget skiftar snabbt och utmaningarna står på rad så det gäller att bromsa i tid och på ”rätt” ställe. Det kan verkligen vara en utmaning att hålla ner farten i god tid före svängen eller ”kruxet” för det är lätt att bli fartblind på de långa lederna.
Att bromsa mitt skiten är en väldigt dålig idé, det fick jag själv erfara när jag körde alldeles för fort in i en brant ränna med lösa och hala stenar. Mina för säsongen knappt använda ninja skills hjälpte mig att undvika en smärtsam sorti.

Allt gick i slow motion och istället för att göra en faceplant ner i stenröset så hoppade jag bock över styret och kutade nedför rännan med hjärtat i halsgropen och cykeln jagandes efter mig. Tack till mig själv för att jag vågade köra ”flats” i Finale.

Niki Rad gör det enkelt och lite bättre… Foto Erik Kilström

Vi fick ligga på rätt ordentligt för att hänga på den fullface prydda tysken som på sin endurohoj tog oss med på några av sina favoritstigar. Niki uppskattade att vi gillade lite mer gnarly terräng än vad hans normala klienter föredrog.
Leder avverkades i rask takt mellan tagningarna.

Vi jagade guiden som barn på julafton och Niki fortsatte att leverera finstigar och snart började det att kännas i underarmarna att vi avverkade fler höjdmeter än vad vi var vana vid under en dag.
Med stora leenden på läpparna så läppjar vi på varsin ”doppio” mellan åken, men inte Robin för han måste ha mjölk i kaffet:-). Cappucino dricker Italienarna till frukost. Där med Basta!

Dag 2.
Solen sken och vädret var precis så där lagomt som vi Svenskar gillar, regnet under natten fick guiderna att ställa in shuttlingen. Guiderna och de företag som shuttlar gör så för att hålla nere slitaget.
Så med hjälp trailforks och kartor så försökte vi navigera oss fram till de stigar som Niki hade tipsat oss om.
”På egen hand så blir det lite mer äventyr” myntade en vis man medans vi transporterade oss uppför backen som skulle leda oss till ännu ett åk utför bergen.
Vi återupptäckte några favoritstigar från föregående år samt fann några nya guldkorn och efter ännu en fantastisk dag på hojarna så rullade vi nöjda ner mot Finale för att återställa vätskebalansen. Men först ytterligare en tagning i det fantastiska ljuset…(bild på Robin)

Dag 3.
Final day in Finale.
Robin lindar en öm hand efter konstens alla regler, kedjorna får lite mera smörj. Har skall cyklas.
Vi startade med några Laps från Base Nato direkt efter frukost. Base Nato ligger på ca 1100möh, här har stigbyggarna skapat ett nätverk av snabba och flowiga leder. Det är mera fart i lederna, men fukten har gjort underlaget lite halkigare och rötterna lite lurigare. Sista åket innan lunch var klassikern Cà Bianca med sina otaliga stendrops. En säker källa berättade över lunchen att denna led är populär bland Dh åkarna.
Efter en fantastisk lunch så var det dag för mega klassiken Rollercoster. Denna led förtjänar verkligen sitt namn. Det är svängigt och upp o ner i kubik. En överpeppad guide drog upp farten som om han var ute och körde med polarna. Vi gjorde vårt bästa för att hänga med i alla ups and downs, 6 km utförsåkning det kändes som en never ending trailride.

Cà Biancha Foto: Per Hagdahl

Grand Finale.
Fotograf Kilström ville avsluta sista dagen med lite mera hav som backdrop på några bilder. Vi bestämde oss för att köra den beryktade DH Uomini mer känt som Mens DH. Det är den avslutande sträckan under EWS tävlingarna som har körts här sedan . Det skulle visa sig vara ett mindre lyckat val, under tävlingarna är banan bandad och rensad. Nu var det som att köra på en gigantisk grushög fylld med massa bråte fylld med svårnavigerade ruts och drops. Utmanade till tänderna så försökte vi efter varierande förmåga att ta oss ner mot havet. Som att vi inte hade nog med utmaningar.

Mens DH Foto: Erik Kilström


Vad hände? Jo, himlen öppnade sig och inom några sekunder så var vi ett gäng dyblöta riders.


Blöta ända in på skinnet så rullade vi in i Final Borgo men innan duschen, dags för en sista afterbike.

Saluti è!!

Exalterade, trötta och mycket nöjda så var det bara att börja resan hemåt. Först skulle bara kläder krängas av, cyklar åter packas efter konstens regler och sedan var det åter dags för middag på den lokala favorit restaurangen för sista gången denna resa.

Det är många som drömmer om att åka utomlands för att cykla.
Uppskattar du lite mer utmanade leder, italiensk mat och kaffe så är det bara att samla ihop polarna och boka resa. Du finns leder så att det räcker i flera veckor.

Grazie mille Finale Ligure e Niki!
We will be back!